Tröttheten fortsätter.

Eftersom Disa somnade så tidigt igår förväntade jag mig ganska mycket vaket i natt. Men nej. Hon sov nästan hela natten. När klockan var 7 morse fick jag väcka henne.
Hon sa att hon inte mådde bra men kunde inte svara på vad som fel. Hon hade inte ont i halsen,ingen feber, ja, inte ont någonstans. Så jag tänkte för mig själv att det går nog över när hon fått lite i magen. Hon hade ju inte ätit något sen lunch dagen innan.
Idag ville hon inte gå till dagis så hon fick på vagn. Redan där borde jag förstått att allt inte var som det skulle.
När vi kom fram till dagis satt stackaren och hackade tänder i vagnen och bara skakade. Vi gick in för att tala om att vi går hem igen. Då fick jag vet att det är tydligen något som går nu. Under veckan hade dagis skickat hem flera barn som bara varit helt utslagna men inget annat sjuka. Så har det varit så någon dag sen har allt varit bra igen.
Så jag tog min skutt och kallade hem igen. Vi bäddade ner oss med filtar i soffan och åt frukost. Sen slog det till på mig med tror jag. Jag somnade sittande i soffan.
Ja vaknade till efter en halvtimme och kände mig så trött. Ja fick verkligen kämpa för att hålla mig vaken. Disa så inte heller helt pigg ut. Hon har mest suttit still idag och tittat på tv. Vilket inte är likt henne.
Efter lunch deckare vi båda två igen. Sov hela 2 1/2 timme. Känner nu att jag mer än gärna skulle vilja krypa ner i sängen och sova lite till men det är någon liten här som tjatar om att spela spel så jag får försöka hålla mig vaken.
Det blir nog en väldigt lugn helg för oss i alla fall.

En mycket….

Trött blivande 3 åring hämtade jag på dagis idag. Disa hade varit vaken ett par timmar i natt och inte sovit något alls på dagis. Så när jag kom för att hämta henne kom även tårarna.
Hon visste nog inte riktigt varför hon grinade. Hela vägen hem grinade det stackars barnet högt.
När vi kom hem slutade grinandet och övergick i hysteriskt ylande. Hon slängde sig på golvet och sparkade och skrek så mycket hon bara orkade. Grannarna måste tro att jag klår ungen.
Det var ingen ide’ att försöka prata med monstret i hallen så jag gick och gjorde klart middagen. När maten var klar erbjöd jag lilla fröken middag, då skrek hon ännu högre.
Jag gick och åt middag och tänkte för mig själv att Anders valde ju verkligen rätt dag att jobba över.
Efter maten började jag med disken och när jag står och diskar stekpannan slår mig tanken att det var väldigt tyst.

Disa låg kvar på golvet i hallen. Hon skrek inte längre. Hon snakade högt.
Jaha. Klockan är 15:40 och hon sover på hallgolvet med jacka och skor.

Jag ringde Anders för att kolla hur sen han ska bli. Vi konstaterade att Han  blir SEN just idag. Typisk. Hur ska jag nu få upp denna unge från golvet. Med min mage är jag överlycklig om jag lyckats få på mig mina strumpor på morgonen. På eftermiddagen är jag nästan orörlig.
Men ner tar man sig ju. Så jag fick av jackan och skorna. Inser då att hon hs ju ingen blöja.
Efter en kvart lyckades jag baxa  upp både mig själv och ungen.
Disa vaknade till och återgick till det där hysteriska skrikandet. Kläderna åkte av och pjyamas på.
Vi satte oss i soffan. Och jag hade lite hopp om att hon skulle vakna till. Men nej, hon la sig till rätta ovan på mig. Så nu sitter jag där jag sitter med en snarkandes unge på mig. Jag lär ju inte ta mig här ifrån på ett tag. Hoppas bara inte Anders blir jätte sen.

En deppig dag på soffan.

Har inte riktigt haft någon blogg lust på ett tag. Jag har fullt upp med mig själv. Ärligt talat så tycker jag att det är jätte jobbigt att vara i närheten av mig själv just nu. Gravidhjärnan har helt klappat ihop. Jag gör så mycket konstiga saker. Som härom dagen stoppade jag in ugns formen i frysen istället för i ugnen. Jag skulle ställa in cykeln i cyckelrummet. Jag låste den utanför och kunde inte alls förstå varför bakdäcket inte rullade när jag skulle köra in cykeln. Ja massa såna saker gör jag hela tiden. Förstå vilken gång tid allt tar. Jag fick gå ut i köket 4 gånger för att hämta en räkning igår. Tycker synd om min familj som ska stå ut med denna förvirrade varelse.
Idag tillbringar jag dagen på soffan. Igår var jag ute på promenad med Chelsea sen grejade jag här hemma. När eftermiddagen kom hade jag sån värk att jag jag knappt kunde stå,gå eller sitta. Då förstod jag att nu är det dax att leta upp krykorna och dra ner ännu mer på tempot. Inte nog med att förlossningen är besvärlig så fick jag förvärkar. Jätte kraftiga. Visst så fort ja rör mig så får jag sammanslagningar. Dom kan ju kännas lite men det gör ändå inte ont. Det som kom igår gjorde verkligen ont. Tolkar det som om kroppen oxå tycker att det är dax att ta det lite lugnt.
Nu till min lilla dotter.
Är det någon som vill ha?
Idag lyckades hon drivs mig till tårar innan klockan hade slagit 8 på morgonen. Just nu har Disas en period när hon inte ska klä på sig. Varje morgon tjatat,lirkar,hotar och skäller jag på att hon ska klä på sig. Att få på sig kläderna brukar  ta mellan 40 minuter och 1 timme.
Idag kände jag efter flera dagars sömnbrist att jag orkar inte diskutera med en trotsigt unge. Så jag förklarade så tydligt jag kunde att om hon inte klär på sig får hon gå naken till dagis. Hon får själv välja med eller utan kläder. Disa som låg i min säng skrattade lite åt mig och svarade utan. Ok sa jag det är ditt val.  Ungen satt  i min säng och lekte. 40 minuter senare var det dax att gå.
Disa hade fått på sig t-shirt,strumpor och trosor. Resten av kläderna tog jag i handen och sa – nu går vi.
Disa trodde nog inte att jag skulle låta henne gå ut sådär för hon bara skrattade åt mig.
Och det kunde jag ju inte heller. Jag är ju inte helt hjärtlös. Det var ju faktiskt bara 2 grader ute och snöblandat regn. Hon fick ta på sig sina gummistövlar och jackan.
När hon förstod att jag menade allvar började hon knorra om att hon ville ha byxorna på sig.  jag svarade bara att det finns inte tid nu. Vi måste gå och hon hade ju faktiskt haft över en timme på sig att klä på sig. Hon svarade bara -ok mamma. Och vi gick. Nu är det ju bara 200 meter till dagis men nog hann det bli bra kallt om dom där nakna benen. Och jag tyckte verkligen synd om henne när vi var framme vid dagis grinden. Ungen hackade tänder så mycket frös hon. När vi kom in fick Disa själv förklara för fröken varför hon inte hade några byxor på dig.
Just då tänkte jag för mig själv att det var nog sista gången vi hade den här diskussionen på morgonen. Nu åker nog kläderna på.
Nää när Disa väl kom in i värmen tänkte hon minsann inte ta på sig några byxor. Först skulle hon gå utan byxor. Då så fröken att man måste vara klädd för att få frukost. Då ändrade lilla donnan sig och tyckte att jag skulle klä henne.
Jag svarade att jag gärna hjälper till men hon måste försöka själv. Då kom det stora utbrottet. Disa grinade  hysteriskt. Jag önskade henne en trevlig dag gav henne en kram och gick där i från. Disas fröken försökte tala henne till rätta. Det återstår att se om hon har fått på sig några byxor när jag kommer och hämtar henne i eftermiddag. Jag vet inte om jag ska se det som en tröst med dagis fröken berättade att hon har jobbade i över 20 år med barn och vad hon kan minnas har hon inte stött på en envisare unge än Disa.
Inte konstigt att man känner sig som en värdelös elak mamma ibland. Men jag försöker klappa mig själv på axeln att jag faktiskt fullföljde mitt ”hot”  och jag hoppas att hon tog någon lärdom av morgonens drama.
*suck* ja jäkla unge….och snart kommer en till. Undrar ja hur fann man tänker i bland.

då var det dax igen…

att ta den där långa bussturen till Danderyds sjukhus. det var faktiskt lite pirrigt att ge sig iväg. sist jag träffade den här läkaren vill hon ju inte alls lyssna på var jag sa.

buss resan till Danderyd gick ganska bra. men jag mådde fruktansvärt illa. när jag kom fram. busschauffören hade nog badat i vitlök. hela bussen stank. och det hjälpte inte min åksjuka.  väl framme kollade dom det vanliga. barnets hjärtljud. mitt blodtryck. (vilket var jättebra)

Läkaren jag träffade var lite mer intresserad den här gången. fast hon är bra knepig. hon hade läst var dietisten skrivit det märkte jag.  sist jag var där ville hon ju inte tro på att jag låg lågt i blodsocker utan ville ha det till att det var lågt blodtryck jag kände av. den här gången kunde hon inte riktigt erkänna det utan flikade in att nu har jag passerat det stadiet i graviditeten när man ofta lider av lågt blodtryck. så jag kanske mår bättre snart. eftersom det kan ju påverka hela kroppen.  jo det är klart det kan påverka kroppen, frågan är om det på verkar blodsockret!?! nu vet ja ju att det är en biverkning av min operation, det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv. bara att jag är super känslig just nu för att barnet tar allt mitt socker och det blir inget kvar i kroppen för mig. jag tror inte mitt blodtryck påverkar det. men jag sa inget till henne.

sen frågade hon om jag var deprimerad. ??? öö nää det tror jag inte. visst att man mår dåligt vissa dagar och man blir frustrerad när man inte känner att man kan och inte klarar av vissa saker. men deprimerad skulle jag inte vilja kalla mig. tvärt om. nu börjar solen visa sig. och jag känner mig riktigt glad. äntligen är våren på gång och det finns väl ingen härligare tid på året när värmen börjar komma, man börjar se små livstecken ute. en krokus där och en snödroppe där. underbart. aja tillbaka till ämnet. jag kan inte kalla mig deprimerad. men hon försökte övertyga mig om att det var väldigt vanligt att må lite dåligt  under och efter en graviditet och det kan ju oxå påverka kroppen. jo, det är klart att det kan. men sänker det blodsockret efter en måltid tänkte jag.

nää efter en liten diskussion kom vi nog fram till att jag mår ganska bra i psyket i alla fall. hon sa även några bra saker. jag fick reda på att nu är jag i det stadiet i graviditeten som kräver mest socker. mellan v 24-28 brukar barnet ta som mest socker. ungefär. och jag har precis påbörjat vecka 25. det kanske kan förklara varför man är så söt sugen hela tiden.  problemet är ju att ge fan i sockret för jag blir ju bara sjuk av det. men det finns ju annat att äta.  hon tyckte även att jag skulle överväga att ändra Disas dagistider. eftersom jag jobbar kvällar och helger innebär det att jag är ledigt mitt i veckorna. hon tyckte att jag kanske skulle ändra skruttans schema så hon går på dagis måndag till fredag. så jag har möjligheten att ta det lugnt och vila.  jag lovade att överväga saken.  det kanske kan bli aktuellt längre fram när foglossningen blir värre. just nu tror jag att jag kan hantera det. och det är ju inte så många vardagar som hon är ledig. ja, vi får ser hur det blir.

nu har jag i alla fall fått förlängd sjukskrivning till och med 30 April. det känns väldigt skönt att inte ha den stressen över mig. jag vill inte och skulle inte klara av att gå tillbaka till stressen på jobbet, och jag tror inte att mina höfter skulle klara av att knalla runt 8 timmar per dag.  det räcker med en lite promenad till Ica så känns det rejält.  innan min sjukskrivning går ut ska jag tillbaka till Danderyd för en uppföljning.  jag sa lite på skoj till läkaren att om mitt blodsocker är bättre nästa gång jag kommer så kan vi ju ta och sjukskriva mig för foglossningen. risken är ju ganska stor att jag inte kommer kunna gå då. då kan jag definitivt inte jobba. hon skratta lite och tyckte att det var ju bra att man kan variera åkommorna.

sen var det bara att tacka och ta sig till bussen. jag bad en stilla bön att jag skulle slippa herr vitlök. den här gången hade jag tur. riktig tur. bakom ratten på bussen satt en glad man. han tittade på min buss remsa och sa nää vi kör på den där. och pekade på förra stämpeln.  tack! sa jag och skyndade mig till min plats innan han skulle ändra sig.  det är ju så att man får åka 2 timmar på samma stämpel. för mig hade det gått 2,40. det tyckte jag var snällt. så nu sparade jag in en resa.  såna trevliga ostinkande busschaufförer gillar vi.

nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av vardagen ett tag tror jag. njuta av min familj, av våren, njuta av den där sparkande saken som växer i min mage. njuta av livet.

risk att bli dumpad.

då var det måndag igen. gubben till jobbet och ungen till dagis. själv tog jag en tupplur på soffan innan jag tänkte ta en prommenad. men det vart inte riktigt så. dagis ringde efter någon timme. Disa höll på att hosta ihjäl sig. det var bara att hämta hem min lilla sjukling. efter lite glass bäddade jag ner trollet i vagnen och skickade ut henne på balkongen. två timmar låg hon och snarkade och jag passade på att njuta av solen en stund. så nu blir hon hemma några dagar. stackarn var helt knäkt över att inte få gå och leka med alla kompisar på dagis. men efter ett tag hade hon hittat lite saker att roa sig med medans jag lagade middag. hon gick modell för mig i köket. hon tyckte själv att hon var super snygg i sitt nya hatt mode.

när middagen var klar, klev min käraste in genom dörren. han bara strålade.  första dagen på nya jobbet. han har hittat en ny kärlek. hon är stor och gul. bara hans leksak. det finns risk att man blir dumpad om man inte passar sig.
jag är bara glad att han trivs på jobbet. jag får fortsätta locka med mina goda middagar så han kommer hem när arbetspasset är klart.

nu är det dax för ett stick i fingret sen är det sov dax.
god natt på dig.

fem röda rosor…

till personalen på förskolan fifilur. dom människorna är helt underbara. dom gör ett otroligt bra jobb med baren som går där. och dom är ett otroligt stöd för mig som mamma. det har varit väldigt mycket schema ändrinar på disas rad hela hösten. jag har sprungit på utbildningar till höger och vänster och dagis säger inget när jag byter tider fram och tillbaka. anso brukar säga det ordna sig sen det vet du. när jag var sjuk ringde personalen till mig och frågade om disa fick vara hos dom och leka en stund. så jag fick lite lugn och ro så ja kunde krya på mig. förstår ni då känslan i min magen när jag sitter med telefonen i handen klockan är 6 på morgonen. det är måndag och jag har ingen barnomsorg. hade jag haft en vettig chef som kunde informera all sin personal om planerna så hade jag inte behövt göra det här samtalet som jag haft ångest över halva natten.
ja ringer, katta svara. ja förklarar att jag har fått fel schema vecka och disas tider för veckan stämmer inte alls och jag skulle behöva barnomsorg idag. jag förbereder mig på en ganska lång förklaring till varför man inte kan ringa 6 på morgonen och tro att man ska få hjälp. men katta svarar cool lugnt – självklart går det. det är bara att ni kommer.  vilken lättnad. nu kunde jag gå och jobba annars hade ja ju förlorat ännu mera pengar. på vägen hem gick jag förbi och köpte 5 röda rosor en ros för varje personal. dom är verkligen underbara.
tack för att ni finns.
(bilden stulen från nätet)

en mycket stolt och. …

mallig mamma är jag just nu.
igår när jag hämtade Disa på dagis berättade Fredrik att han hade kastat Disas napp. den var allt annat än fräch. så hon hade sovit utan napp. och det hade gått bra.
så på kvällen när inte hon såg plockade jag undan hennes napp. hon grinade till och från i 15minuter. gråten övergick som vanligt i sång och inom en halvtimme sov hon. och sov hela natten.  på dagis idag sov hon utan napp och nu i kväll har hon med glädje berättat för mig att Fredrik kastade nappen på dagis och mamma kastade nappen hemma. sen var det ingen mer diskussion om det. när hon kröp ner i sängen konstaterade hon att hon är en stor flicka. nu 20 minuter senare sover hon gott.
min lilla tjej har blivit stor, på väldigt kort tid.

idag ”unnar” jag mig….

en sjuk dag. ja,  det är ju inte så att ja är hemma för att det är kul direkt. min plan var att försöka ta mig igenom mitt kvällspass och sen ligga däckad imorgon när ja är ledig. men min kropp praktiskt taget skrek stopp imorse med både hosta,snor och feber. då är det bara att lyssna och hålla sig hemma. så ja bunkrar med the halstabletter och film. och med hjälp av ett par alvedon är min tillvaro just nu riktigt behaglig.
eftersom ja skulle jobbat kväll så fick Disa gå till dagis 10:30 idag.  när vi kommer till dagis säger en av fröknarna till mig att när jag är sjuk får ja jätte gärna ringa dom så kan Disa komma tidigare till dagis. dom är för goa  på det där stället.  vi får nog ta och baka bullar eller något sånt till dom.
nu börjar nästa film på tv så det är bäst att fylla på thet och kanske leta fram en bulle i frysen. ja är ju ändå sjuk!
tur att man har några film kanaler på burken. hem till gården blir lite tråkigt i längden. nu blir det bröderna Karlsson.
adjö på er.

ibland har man….

tur. och det har jag haft idag.
igår satt ja och gubben och pratade om våran ekonomi. som just nu ser ganska så mörk ut. nästa vecka är det dax för Rimbos största händelse. marknaden. vi diskuterade nu hur många kronor vi ska till låta oss att spendera. jag måste köpa nya strumpor. och fryspåsar brukar vara billigt. vi kom fram till att vi får snåla så mycket vi kan och skippa marknadsgodiset. det känns lite tråkigt att inte kunna unna sig något alls men mat måste ju gå först.
så tillbaka till min tur idag. när jag och Disa var på väg till dagis i morse såg jag en 20:a på marken. ja utbrister högt till min dotter – kolla en peng. aaaa säger hon. när jag tittar två meter framåt ser ja att det ligger något mer på marken. när vi kom fram såg vi att det var två pengar till. närmare bestämt 1000kr. så vi hittade 1020kr på marken. det fanns inte en människa i närheten och pengarna var genomblöta. ja stoppade dom snabbt i fickan och sprang iväg till dagis. våran marknads dag är räddad. och Disa ska få välja vilken godis hon vill! ja, ibland har man tur.

världens bästa jobb…

ja just idag har jag haft världens bästa jobb. det har varit 35grader varmt i skuggan och jag har suttit i en solstol och snackar skit hela dagen och fått betalt för det! inte helt fel. man ska ju inte överanstränga sig i värmen. *ler*
Disa har spenderat dagen på dagis. just idag var det bara 7 barn på dagis så dom drog iväg till Norrtälje och gick på stan, matade ankorna och köpte glass. när jag kom för att hämta Disa var dom ute på gården och badade i en plast pool. det är verkligen ett underbart dagis som hittar på så mycket för barnen. dom här fröknarna går inte bara till ett jobb på morgonen, dom går till ett jobb som dom älskar och det märks verkligen.
nu är det talang final som gäller.
det här såg ja när ja passerade balkong dörren förut. hon ligger och tvättar sig. ja gillar stilen.