En deppig dag på soffan.

Har inte riktigt haft någon blogg lust på ett tag. Jag har fullt upp med mig själv. Ärligt talat så tycker jag att det är jätte jobbigt att vara i närheten av mig själv just nu. Gravidhjärnan har helt klappat ihop. Jag gör så mycket konstiga saker. Som härom dagen stoppade jag in ugns formen i frysen istället för i ugnen. Jag skulle ställa in cykeln i cyckelrummet. Jag låste den utanför och kunde inte alls förstå varför bakdäcket inte rullade när jag skulle köra in cykeln. Ja massa såna saker gör jag hela tiden. Förstå vilken gång tid allt tar. Jag fick gå ut i köket 4 gånger för att hämta en räkning igår. Tycker synd om min familj som ska stå ut med denna förvirrade varelse.
Idag tillbringar jag dagen på soffan. Igår var jag ute på promenad med Chelsea sen grejade jag här hemma. När eftermiddagen kom hade jag sån värk att jag jag knappt kunde stå,gå eller sitta. Då förstod jag att nu är det dax att leta upp krykorna och dra ner ännu mer på tempot. Inte nog med att förlossningen är besvärlig så fick jag förvärkar. Jätte kraftiga. Visst så fort ja rör mig så får jag sammanslagningar. Dom kan ju kännas lite men det gör ändå inte ont. Det som kom igår gjorde verkligen ont. Tolkar det som om kroppen oxå tycker att det är dax att ta det lite lugnt.
Nu till min lilla dotter.
Är det någon som vill ha?
Idag lyckades hon drivs mig till tårar innan klockan hade slagit 8 på morgonen. Just nu har Disas en period när hon inte ska klä på sig. Varje morgon tjatat,lirkar,hotar och skäller jag på att hon ska klä på sig. Att få på sig kläderna brukar  ta mellan 40 minuter och 1 timme.
Idag kände jag efter flera dagars sömnbrist att jag orkar inte diskutera med en trotsigt unge. Så jag förklarade så tydligt jag kunde att om hon inte klär på sig får hon gå naken till dagis. Hon får själv välja med eller utan kläder. Disa som låg i min säng skrattade lite åt mig och svarade utan. Ok sa jag det är ditt val.  Ungen satt  i min säng och lekte. 40 minuter senare var det dax att gå.
Disa hade fått på sig t-shirt,strumpor och trosor. Resten av kläderna tog jag i handen och sa – nu går vi.
Disa trodde nog inte att jag skulle låta henne gå ut sådär för hon bara skrattade åt mig.
Och det kunde jag ju inte heller. Jag är ju inte helt hjärtlös. Det var ju faktiskt bara 2 grader ute och snöblandat regn. Hon fick ta på sig sina gummistövlar och jackan.
När hon förstod att jag menade allvar började hon knorra om att hon ville ha byxorna på sig.  jag svarade bara att det finns inte tid nu. Vi måste gå och hon hade ju faktiskt haft över en timme på sig att klä på sig. Hon svarade bara -ok mamma. Och vi gick. Nu är det ju bara 200 meter till dagis men nog hann det bli bra kallt om dom där nakna benen. Och jag tyckte verkligen synd om henne när vi var framme vid dagis grinden. Ungen hackade tänder så mycket frös hon. När vi kom in fick Disa själv förklara för fröken varför hon inte hade några byxor på dig.
Just då tänkte jag för mig själv att det var nog sista gången vi hade den här diskussionen på morgonen. Nu åker nog kläderna på.
Nää när Disa väl kom in i värmen tänkte hon minsann inte ta på sig några byxor. Först skulle hon gå utan byxor. Då så fröken att man måste vara klädd för att få frukost. Då ändrade lilla donnan sig och tyckte att jag skulle klä henne.
Jag svarade att jag gärna hjälper till men hon måste försöka själv. Då kom det stora utbrottet. Disa grinade  hysteriskt. Jag önskade henne en trevlig dag gav henne en kram och gick där i från. Disas fröken försökte tala henne till rätta. Det återstår att se om hon har fått på sig några byxor när jag kommer och hämtar henne i eftermiddag. Jag vet inte om jag ska se det som en tröst med dagis fröken berättade att hon har jobbade i över 20 år med barn och vad hon kan minnas har hon inte stött på en envisare unge än Disa.
Inte konstigt att man känner sig som en värdelös elak mamma ibland. Men jag försöker klappa mig själv på axeln att jag faktiskt fullföljde mitt ”hot”  och jag hoppas att hon tog någon lärdom av morgonens drama.
*suck* ja jäkla unge….och snart kommer en till. Undrar ja hur fann man tänker i bland.

En liten tur…

Till Norrtälje stod  på dagsplaneringen idag. Det börjar bli lite halv tråkigt här hemma. Så efter frukost tog jag bussen till storstaden. Jag hade hoppats på ett par mamma byxor från hm. Men det fanns inga. Typiskt. Där emot hittade jag massor av barnkläder. Jag skulle lätt kunna spendera många tusenlappar i butikerna där. Men man får ju försöka begränsa sig.men några rea fynd blev det till Disa. Bland annat en klänning som jag vart förtjust i. Klart värd sina 100 kr. Som tur var tyckte Disa att den var jätte fin. Men bästa köpet enligt skruttan var dom nya nagel lacken.
Men några naglar vart inte målade idag.
När det var middag fick min älskade dotter ett hysteriskt utbrott. Hon skrek som en stucken gris över att jag inte tog fram mer oliver till henne. Sen vart hon vansinnig över att jag inte matade henne.
Efter ca 20 minuters gap skrik gick jag ut från köket och lät henne sitta där och skrika.
Efter en stund ryter jag tillbaka att om du inte håller tyst och äter din mat får du gå och lägga dig.
Disa skriker tillbaka -jag vill sov mamma.
Sen tog hon av sig mat tröja. Vi tog på pyjamas och hon fick gå och lägga sig. Jag måste ju leva upp till mina hot.  det tog ca 2 minuter sen sov Disa. Det hade varit en spännande dag på dagis med besök på brandstationen och hon hade inte sovit något.
Jag kände mig något sliten när jag satte mig vid köks bordet och insåg att min dotter sover och klockan är 17:05.
Det finns en ganska stor risk att hon vaknar om någon timme både utvilad och hungrig. Då får nog pappa ta över. Själv tänker jag ta min huvud värk och krypa ner i sängen nu.
Det tar på krafterna att spendera pengar.

sov dax, några rader på vägen.

tänkte att ja skulle skriva lite innan John blund kommer. idag har ja cyklat runt till mina tanter och farbröder fast det var inte riktigt så trevligt som ja målade upp det för mig själv igår. istället för en lugn harmonisk cykeltur trampade ja så ja vart blå i ansiktet. det var lite mycket på morgonen och man vill ju inte stressa hos pensionärerna  så man stressa imellan dom istället. solen tittade fram men det var svin kallt! nordan vinden låg och hån skrattade mig i ansiktet.
men vet ni det känns som det var en bra dag på jobbet i alla fall. det som förgyllde min dag var en liten liten tant som ska flytta. ja inte att hon ska flytta utan glädjen hon visade idag. hon skulle inte ha någon hjälp av oss men ja stannade till hos henne för att krama om henne och önska lycka till på det nya stället. hon vart jätte glad för att ja gjorde det. ännu en gång vart ja medveten om hur mycket en liten gest kan göra i vardagen.
nu är helgen på ingång. ja är ledig men ja vet inte riktigt vad vi ska hitta på. ja åka sattsa på att gör i alla fall en av dagarna till en Disa dag. bara göra sånt som hon tycker är kul och lägga alla mina måste på hyllan.
på tal om Disa. hon skrämde mig nu i kväll. vi hade en diskussion om städning nu på kvällen. ja tyckte att hon skulle köra in dockvagnen  i hennes rum och hon vägrade. det slutade med att hon vart argare och argare. tillslut var hon helt hysterisk och började springa runt skrikandes när ja får ta på henne och får se hennes blick var det som om hon inte var där. ögonen var liksom livlösa men ungen skrek hysterisk och slog villt omkring sig. ja höll fast henne i min famn så gott ja kunde och började sjunga på en song  som jag har sjungit för henne sen nyfödd när hon varit ledsen. då lugnade hon ner sig och livet kom tillbaka i hennes ögon. efter några minuter och lite välling var hon precis som vanligt igen. lika glad som alltid. ja den där blicken vill ja aldrig mer se. det var riktigt otäckt.
nää fy, nu ska ja ropa på John blund. han kommer i piller form och kallas för stillnoct. somnar gör man och fort går det.
om vi inte hörs i morgon så önskar ja dig en trevlig helg.
god natt