Sådan far sådan son.

Min älskade sambon har ingen som helst uppfattning om tid. Säger han att han är hemma klockan 16 så räknar jag med tidigast 17:30. Helt hopplös med tid. Han brukar själv säga att det inte är hans fel utan att hans klocka inte har några visare.
Nu är verkar det ju inte bättre än att hans son är lika dan. Han skulle ju ha kommit för 5 dagar sen.
För ca 3 månader sedan hade jag tröttnat på att vara gravid förstå hur skit less jag är på det här nu. Ont gör det oxå. För han ska ju röra på sig där inne och böka runt.
Ja som var så tvär säker på att han skulle komma tidigare. Eller hur. Nu är jag övertygad om att han byggt bo bakom levern och inte alls tänker komma ut. Skit unge.
*suck*

En deppig dag på soffan.

Har inte riktigt haft någon blogg lust på ett tag. Jag har fullt upp med mig själv. Ärligt talat så tycker jag att det är jätte jobbigt att vara i närheten av mig själv just nu. Gravidhjärnan har helt klappat ihop. Jag gör så mycket konstiga saker. Som härom dagen stoppade jag in ugns formen i frysen istället för i ugnen. Jag skulle ställa in cykeln i cyckelrummet. Jag låste den utanför och kunde inte alls förstå varför bakdäcket inte rullade när jag skulle köra in cykeln. Ja massa såna saker gör jag hela tiden. Förstå vilken gång tid allt tar. Jag fick gå ut i köket 4 gånger för att hämta en räkning igår. Tycker synd om min familj som ska stå ut med denna förvirrade varelse.
Idag tillbringar jag dagen på soffan. Igår var jag ute på promenad med Chelsea sen grejade jag här hemma. När eftermiddagen kom hade jag sån värk att jag jag knappt kunde stå,gå eller sitta. Då förstod jag att nu är det dax att leta upp krykorna och dra ner ännu mer på tempot. Inte nog med att förlossningen är besvärlig så fick jag förvärkar. Jätte kraftiga. Visst så fort ja rör mig så får jag sammanslagningar. Dom kan ju kännas lite men det gör ändå inte ont. Det som kom igår gjorde verkligen ont. Tolkar det som om kroppen oxå tycker att det är dax att ta det lite lugnt.
Nu till min lilla dotter.
Är det någon som vill ha?
Idag lyckades hon drivs mig till tårar innan klockan hade slagit 8 på morgonen. Just nu har Disas en period när hon inte ska klä på sig. Varje morgon tjatat,lirkar,hotar och skäller jag på att hon ska klä på sig. Att få på sig kläderna brukar  ta mellan 40 minuter och 1 timme.
Idag kände jag efter flera dagars sömnbrist att jag orkar inte diskutera med en trotsigt unge. Så jag förklarade så tydligt jag kunde att om hon inte klär på sig får hon gå naken till dagis. Hon får själv välja med eller utan kläder. Disa som låg i min säng skrattade lite åt mig och svarade utan. Ok sa jag det är ditt val.  Ungen satt  i min säng och lekte. 40 minuter senare var det dax att gå.
Disa hade fått på sig t-shirt,strumpor och trosor. Resten av kläderna tog jag i handen och sa – nu går vi.
Disa trodde nog inte att jag skulle låta henne gå ut sådär för hon bara skrattade åt mig.
Och det kunde jag ju inte heller. Jag är ju inte helt hjärtlös. Det var ju faktiskt bara 2 grader ute och snöblandat regn. Hon fick ta på sig sina gummistövlar och jackan.
När hon förstod att jag menade allvar började hon knorra om att hon ville ha byxorna på sig.  jag svarade bara att det finns inte tid nu. Vi måste gå och hon hade ju faktiskt haft över en timme på sig att klä på sig. Hon svarade bara -ok mamma. Och vi gick. Nu är det ju bara 200 meter till dagis men nog hann det bli bra kallt om dom där nakna benen. Och jag tyckte verkligen synd om henne när vi var framme vid dagis grinden. Ungen hackade tänder så mycket frös hon. När vi kom in fick Disa själv förklara för fröken varför hon inte hade några byxor på dig.
Just då tänkte jag för mig själv att det var nog sista gången vi hade den här diskussionen på morgonen. Nu åker nog kläderna på.
Nää när Disa väl kom in i värmen tänkte hon minsann inte ta på sig några byxor. Först skulle hon gå utan byxor. Då så fröken att man måste vara klädd för att få frukost. Då ändrade lilla donnan sig och tyckte att jag skulle klä henne.
Jag svarade att jag gärna hjälper till men hon måste försöka själv. Då kom det stora utbrottet. Disa grinade  hysteriskt. Jag önskade henne en trevlig dag gav henne en kram och gick där i från. Disas fröken försökte tala henne till rätta. Det återstår att se om hon har fått på sig några byxor när jag kommer och hämtar henne i eftermiddag. Jag vet inte om jag ska se det som en tröst med dagis fröken berättade att hon har jobbade i över 20 år med barn och vad hon kan minnas har hon inte stött på en envisare unge än Disa.
Inte konstigt att man känner sig som en värdelös elak mamma ibland. Men jag försöker klappa mig själv på axeln att jag faktiskt fullföljde mitt ”hot”  och jag hoppas att hon tog någon lärdom av morgonens drama.
*suck* ja jäkla unge….och snart kommer en till. Undrar ja hur fann man tänker i bland.

då var det dax igen…

att ta den där långa bussturen till Danderyds sjukhus. det var faktiskt lite pirrigt att ge sig iväg. sist jag träffade den här läkaren vill hon ju inte alls lyssna på var jag sa.

buss resan till Danderyd gick ganska bra. men jag mådde fruktansvärt illa. när jag kom fram. busschauffören hade nog badat i vitlök. hela bussen stank. och det hjälpte inte min åksjuka.  väl framme kollade dom det vanliga. barnets hjärtljud. mitt blodtryck. (vilket var jättebra)

Läkaren jag träffade var lite mer intresserad den här gången. fast hon är bra knepig. hon hade läst var dietisten skrivit det märkte jag.  sist jag var där ville hon ju inte tro på att jag låg lågt i blodsocker utan ville ha det till att det var lågt blodtryck jag kände av. den här gången kunde hon inte riktigt erkänna det utan flikade in att nu har jag passerat det stadiet i graviditeten när man ofta lider av lågt blodtryck. så jag kanske mår bättre snart. eftersom det kan ju påverka hela kroppen.  jo det är klart det kan påverka kroppen, frågan är om det på verkar blodsockret!?! nu vet ja ju att det är en biverkning av min operation, det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv. bara att jag är super känslig just nu för att barnet tar allt mitt socker och det blir inget kvar i kroppen för mig. jag tror inte mitt blodtryck påverkar det. men jag sa inget till henne.

sen frågade hon om jag var deprimerad. ??? öö nää det tror jag inte. visst att man mår dåligt vissa dagar och man blir frustrerad när man inte känner att man kan och inte klarar av vissa saker. men deprimerad skulle jag inte vilja kalla mig. tvärt om. nu börjar solen visa sig. och jag känner mig riktigt glad. äntligen är våren på gång och det finns väl ingen härligare tid på året när värmen börjar komma, man börjar se små livstecken ute. en krokus där och en snödroppe där. underbart. aja tillbaka till ämnet. jag kan inte kalla mig deprimerad. men hon försökte övertyga mig om att det var väldigt vanligt att må lite dåligt  under och efter en graviditet och det kan ju oxå påverka kroppen. jo, det är klart att det kan. men sänker det blodsockret efter en måltid tänkte jag.

nää efter en liten diskussion kom vi nog fram till att jag mår ganska bra i psyket i alla fall. hon sa även några bra saker. jag fick reda på att nu är jag i det stadiet i graviditeten som kräver mest socker. mellan v 24-28 brukar barnet ta som mest socker. ungefär. och jag har precis påbörjat vecka 25. det kanske kan förklara varför man är så söt sugen hela tiden.  problemet är ju att ge fan i sockret för jag blir ju bara sjuk av det. men det finns ju annat att äta.  hon tyckte även att jag skulle överväga att ändra Disas dagistider. eftersom jag jobbar kvällar och helger innebär det att jag är ledigt mitt i veckorna. hon tyckte att jag kanske skulle ändra skruttans schema så hon går på dagis måndag till fredag. så jag har möjligheten att ta det lugnt och vila.  jag lovade att överväga saken.  det kanske kan bli aktuellt längre fram när foglossningen blir värre. just nu tror jag att jag kan hantera det. och det är ju inte så många vardagar som hon är ledig. ja, vi får ser hur det blir.

nu har jag i alla fall fått förlängd sjukskrivning till och med 30 April. det känns väldigt skönt att inte ha den stressen över mig. jag vill inte och skulle inte klara av att gå tillbaka till stressen på jobbet, och jag tror inte att mina höfter skulle klara av att knalla runt 8 timmar per dag.  det räcker med en lite promenad till Ica så känns det rejält.  innan min sjukskrivning går ut ska jag tillbaka till Danderyd för en uppföljning.  jag sa lite på skoj till läkaren att om mitt blodsocker är bättre nästa gång jag kommer så kan vi ju ta och sjukskriva mig för foglossningen. risken är ju ganska stor att jag inte kommer kunna gå då. då kan jag definitivt inte jobba. hon skratta lite och tyckte att det var ju bra att man kan variera åkommorna.

sen var det bara att tacka och ta sig till bussen. jag bad en stilla bön att jag skulle slippa herr vitlök. den här gången hade jag tur. riktig tur. bakom ratten på bussen satt en glad man. han tittade på min buss remsa och sa nää vi kör på den där. och pekade på förra stämpeln.  tack! sa jag och skyndade mig till min plats innan han skulle ändra sig.  det är ju så att man får åka 2 timmar på samma stämpel. för mig hade det gått 2,40. det tyckte jag var snällt. så nu sparade jag in en resa.  såna trevliga ostinkande busschaufförer gillar vi.

nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av vardagen ett tag tror jag. njuta av min familj, av våren, njuta av den där sparkande saken som växer i min mage. njuta av livet.

vilken tjockis

hur ska detta sluta!?!? nu är jag halvvägs i graviditeten och jag känner mig enorm. jag som precis hade blivit av med massa mage. deprimerande! det är nog bäst jag tar en kanelbulle till och tröstar mig med. *ler*

ett litet fel…

hittade farbror doktorn. han ringde idag för provsvaren hade kommit. dom visade att jag hade mycket låga zink värden. det förklarar min sjukliga trötthet. det ska tydligen vara lätt botat med en tablett om dagen. det kändes väldigt bra att han faktiskt hittade något som inte stämde. så nu hoppas jag att ja snart ska orka lite mer igen. att ja snart ska kunna hålla mig vaken på eftermiddagen. det har faktiskt varit så illa att jag kände att jag inte vågade jobba kväll för jag är rädd att ja ska somna bakom ratten. mina snälla enhetsledare bytte upp mig till dag på tisdag. vilket känndes jätte skönt. det är läskigt när man anteckna kontrollera sin egen kropp. det är som om någon trycker på en knapp och ja somnar mot min vilja. sen visade även mina prover att jag hade lite låga natrium halter. doktorn orutinerade  lite mera salt i maten. i mina öron lät det precis som om doktorn ordinerade chips. tror du man kan få lätt saltade chips på recept?
nää skämt åt sido, kvällsmålet bestod av en smörgås med stekt ägg. dom var rejält saltade kan ja lova.
helgen bjuder på arbete för min del, ja förresten så jobbar jag 7 dagar på rad nu för chefen beordrade en obligatorisk planeringsdag på min enda lediga dag. det ska bli mycket intressant och se vad hon har att komma med. jag hoppas på att jag får ledigt dagen innan julafton istället. det vore trevligt så hinner man förbereda julmaten, städa lite och pyssla i lugn och ro.
nu får ja nog sluta blogga, sitter och gluttar på svenska hjältar galan samtidigt som jag skriver. nyss var det några tjejer på senen som haft och har canser. vara gravid och titta på sånt här är ingen bra kombination man bara grinar. hur ska ja då se vad ja skriver?
nää nu säger ja god natt och ja önskar dig en trevlig helg.

brutalt ärlig…

Disa kommer in på toaletten när jag håller på och sminka och utbrister med händerna i midjan – MAMMA  inte rita öga. bara rita papper!
jo det är sant, jag försöker halv hjärtat förklara att det här är en special penna. men hon lyssnar inte och jag får en lång utläggning om vart man får rita och inte rita.
nästa sköna kommentar kom vid middagsbordet.  eftersom jag ska på julbord idag och Anders jobbar över var det bara Disa som åt. jag sitter bredvid och håller henne sällskap. ja märker att hon tittar konstigt på mig. efter ett tag säger hon – mamma du är annorlunda. jag förklarar att jag sminkat mig därför ser jag annorlunda ut. jag till lägger visst är jag fin. Disa rynkar på näsan och säger nää mamma inte fin. jag vill aldrig ha smink. nähe…. men skit i det då unge. *ler* ja dom är för goa.
idag har jag varit i Norrtälje och träffat farbror doktorn. det var en mycket noggrann läkare som ska försöka ta reda på varför jag är så trött. så han tog massa blodprover och andra prover. så nu får vi se vad dom visar. han misstänkte att jag kanske hade obalans i mineralna. sen förklarade han vikten av att inte gå med behandlad urinvägsinfektion under en graviditet. så det vart en ordination på ett urinprov i månaden. lite extra järn i tablett form vart det oxå eftersom depåerna var så dåliga. och ett extra ultraljud gravid v 32. bara för att se att barnet växer som det ska.  det bästa med det här läkarbesöket var att han gjorde ett vaginalt ultraljud. så nu vet jag att det finns någon där inne. läkaren sa att det var ovanligt att man såg hjärtat så tydligt när man bara gått 11 veckor. men allt såg väldigt bra ut än så länge. det känndes jätte bra. det var en livlig liten filur där inne som snurra och sparkade. jag såg tydligt hjärtat när doktorn visade. och vi fick även se en när bild på en fot. det var otroligt att något som bara existerat i 11veckor redan har en fot att visa upp. ja det var riktigt häftigt. nu är det snart dax att knalla ner till restaurangen så det är bäst jag sätter fart här.
go kväll på dig