att ta den där långa bussturen till Danderyds sjukhus. det var faktiskt lite pirrigt att ge sig iväg. sist jag träffade den här läkaren vill hon ju inte alls lyssna på var jag sa.
buss resan till Danderyd gick ganska bra. men jag mådde fruktansvärt illa. när jag kom fram. busschauffören hade nog badat i vitlök. hela bussen stank. och det hjälpte inte min åksjuka. väl framme kollade dom det vanliga. barnets hjärtljud. mitt blodtryck. (vilket var jättebra)
Läkaren jag träffade var lite mer intresserad den här gången. fast hon är bra knepig. hon hade läst var dietisten skrivit det märkte jag. sist jag var där ville hon ju inte tro på att jag låg lågt i blodsocker utan ville ha det till att det var lågt blodtryck jag kände av. den här gången kunde hon inte riktigt erkänna det utan flikade in att nu har jag passerat det stadiet i graviditeten när man ofta lider av lågt blodtryck. så jag kanske mår bättre snart. eftersom det kan ju påverka hela kroppen. jo det är klart det kan påverka kroppen, frågan är om det på verkar blodsockret!?! nu vet ja ju att det är en biverkning av min operation, det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv. bara att jag är super känslig just nu för att barnet tar allt mitt socker och det blir inget kvar i kroppen för mig. jag tror inte mitt blodtryck påverkar det. men jag sa inget till henne.
sen frågade hon om jag var deprimerad. ??? öö nää det tror jag inte. visst att man mår dåligt vissa dagar och man blir frustrerad när man inte känner att man kan och inte klarar av vissa saker. men deprimerad skulle jag inte vilja kalla mig. tvärt om. nu börjar solen visa sig. och jag känner mig riktigt glad. äntligen är våren på gång och det finns väl ingen härligare tid på året när värmen börjar komma, man börjar se små livstecken ute. en krokus där och en snödroppe där. underbart. aja tillbaka till ämnet. jag kan inte kalla mig deprimerad. men hon försökte övertyga mig om att det var väldigt vanligt att må lite dåligt under och efter en graviditet och det kan ju oxå påverka kroppen. jo, det är klart att det kan. men sänker det blodsockret efter en måltid tänkte jag.
nää efter en liten diskussion kom vi nog fram till att jag mår ganska bra i psyket i alla fall. hon sa även några bra saker. jag fick reda på att nu är jag i det stadiet i graviditeten som kräver mest socker. mellan v 24-28 brukar barnet ta som mest socker. ungefär. och jag har precis påbörjat vecka 25. det kanske kan förklara varför man är så söt sugen hela tiden. problemet är ju att ge fan i sockret för jag blir ju bara sjuk av det. men det finns ju annat att äta. hon tyckte även att jag skulle överväga att ändra Disas dagistider. eftersom jag jobbar kvällar och helger innebär det att jag är ledigt mitt i veckorna. hon tyckte att jag kanske skulle ändra skruttans schema så hon går på dagis måndag till fredag. så jag har möjligheten att ta det lugnt och vila. jag lovade att överväga saken. det kanske kan bli aktuellt längre fram när foglossningen blir värre. just nu tror jag att jag kan hantera det. och det är ju inte så många vardagar som hon är ledig. ja, vi får ser hur det blir.
nu har jag i alla fall fått förlängd sjukskrivning till och med 30 April. det känns väldigt skönt att inte ha den stressen över mig. jag vill inte och skulle inte klara av att gå tillbaka till stressen på jobbet, och jag tror inte att mina höfter skulle klara av att knalla runt 8 timmar per dag. det räcker med en lite promenad till Ica så känns det rejält. innan min sjukskrivning går ut ska jag tillbaka till Danderyd för en uppföljning. jag sa lite på skoj till läkaren att om mitt blodsocker är bättre nästa gång jag kommer så kan vi ju ta och sjukskriva mig för foglossningen. risken är ju ganska stor att jag inte kommer kunna gå då. då kan jag definitivt inte jobba. hon skratta lite och tyckte att det var ju bra att man kan variera åkommorna.
sen var det bara att tacka och ta sig till bussen. jag bad en stilla bön att jag skulle slippa herr vitlök. den här gången hade jag tur. riktig tur. bakom ratten på bussen satt en glad man. han tittade på min buss remsa och sa nää vi kör på den där. och pekade på förra stämpeln. tack! sa jag och skyndade mig till min plats innan han skulle ändra sig. det är ju så att man får åka 2 timmar på samma stämpel. för mig hade det gått 2,40. det tyckte jag var snällt. så nu sparade jag in en resa. såna trevliga ostinkande busschaufförer gillar vi.
nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av vardagen ett tag tror jag. njuta av min familj, av våren, njuta av den där sparkande saken som växer i min mage. njuta av livet.
Pernillas space 