Äntligen någon som…

vet vad jag pratar om.
jag tog mig till Danderyd lätt illamående men det var överkomligt. en snäll rödakorset tant förklarade hur jag skulle gå. det var inte helt lätt att hitta. ta rulltrappan till höger,sen hissen till vänster följ skyltarna… till slut stod jag framför en dörr som det stod dietistmotagning på.
jag vart guidad genaom massa dörrar till ett väntrum. jag satte mig ner för att förbereda mitt försvars tal.
efter någon minut kommer en ung tjej ut. hon var nog yngre än mig.  när vi satt oss ner börjar hon plocka fram massa papper och säger – jag har läst din journal och förstått att du lider av hypoglykemi. det är inte ovanligt efter en gastric by pass. sen plockar hon fram en folder och vi börjar gå igenom den.
det var sån otrolig lättnad att inte behöva försvara sig. att inte behöva försöka övertyga någon om att jag inte mår bra.
hon tittade på mina blodsocker mätningar och konstaterade att det ser inte helt bra ut. jag ligger förlågt och jag berhöver äta ca 7-8 gånger / dag för att hålla ett bra socker. vi kom fram till att jag ska äta mindre kolhyderater, äta mer fett. (bra fetter förståss)  undvika lätt mjölk, ja undvika lätt produkter överhuvud taget. fett gör att sockret bearbetas långsammare. jag ska undvika sötsaker. sluta dricka så mycket vatten och mjölk som jag gör. äta mera pålägg på mina mackor. kanske lägga till ett mellanmål till. framförallt vila.undvika stress. vila en stund efter dom större måltiderna. jag fick massor med info. massa saker att tänka på. hon var så himla bra att prata med. hon skulle skriva till min läkare som jag ska träffa nästa vecka och förklara hur min vardag ser ut, hur kroppen reagerar efter en gastric by pass. hon rekommenderar att jag blir sjukskriven resten av graviditeten så jag kan konsentrera på att äta och inte stressa.
jag berättade att jag jobbade i hemtjänsten och att det kan vara svårt att äta på jobbet som jag gör hemma. då himmlade hon med ögonen och svarade att hon kände mycket väl till hemtjänsten och hur stressigt det kan vara.
jag fick med mig alla papper hem. jag ska ta med dom till läkaren nästa vecka. fråga henne om hon hade en bra semester och fråga om hon vill dra en kopia på foldern. den läkaren som skulle vara specialist. som förklarade för mig att hypoglykemi är näst intill omöjligt efter en GBP. pytsan.
nöä nu är det helg och jag ska gå och hämta mitt lilla monster på dagis.
hoppas du får en bra helg.

grill premiär.

i helgen har vi besökt vänner i Rånäs. vi hade årets grill premiär. vi grillade fläskfile. gissa om det var gott. annars har vi bara umgåtts i helgen. och det har varit riktigt trevligt. Disa har börjat hosta en del och haft lite feber. som alla andra på dagis. så vi får se om hon kan gå iväg imorgon. men fast lite förkylning så har hon hållt igång i helgen. och jag har oxå varit riktigt pigg. solen har värmt och det har helt enkelt varit en bra helg.
imorgon börjar Anders sitt nya jobb. ja hoppas verkligen att han kommer trivas. ja tycker i alla fall att det ska bli skönt att ha honom arbetandes på hemma plan. nu kommer det ta honom ca 10 minuter att ta sig hem om det skulle vara något. inte en timme som det har varit tidigare.
idag har jag för första gången köpt mig en bussremsa. jo det är sant. jag har bott här sen 05 och aldrig haft en bussremsa förut. bortskämd? ja, jag hatar att åka buss. jag blir så åksjuk. så det är något jag undviker så gott jag kan. men på fredag har jag fått tid hos dietisten på danderyd sjukhus. Anders erbjöd sig att följa med, men vad fan jag fyller ju snart 30. jag ska väl kunna ta en buss själv. jag vill inte att han ska behöva ta ledigt första veckan på nya jobbet. men jag mår redan illa!
nää nu är det snart dax för äkta människor på kanal 1. bäst att göra sig redo. en hubbot vore kanske vore nått…eller inte

ett sista farväl.

idag hade jag en vanlig dag på jobbet. jag åkte på min utbildning. tog mig igenom timmarna utan att reflektera något speciellt över timmarna som passerade. när utbildningen var avslutad åkte ja med lite motvilja till kontoret. som ja skrivit förut så är ju inte stämningen den bästa.
ja åt lunch, planerade morgondagens jobb, åkte ut på ett jobb, gick igenom lite papper, drack ännu mera kaffe. timmarna gick och det enda jag kan komma ihåg så här i efterhand är jag jag stannade upp och konstaterade att vi inte fått något dags ljus idag. det har varit grått och trist hela dagen.
sen var det dax för mitt sista jobb för dagen. det var då jag fick mig en käft smäll som fick mig att tänka till.
jag kom hem till en person som är väldigt sjuk. en sköterska var där och diskuterade med personen om att denne måste åka till sjukhus.  h*n vill verkligen inte åka till sjukhus. men när man inte ätit på flera veckor börjar kroppen sakta att stänga av. så nu har det kommit till det stadiet dom h*n måste åka in till sjukhus innan smärtan blir för stor. något som personen själv förstod.
efter lite diskussion kom vi överens om att h*n ska åka in imorgon förmiddag. h*n frågade om jag jobbade imorgon och kunde komma och hjälpa till. ja svarade att jag tyvärr var ledig men jag skulle ha h*n i mina tankar.
h*n log mot mig och säger – jag vill tacka dig Pernilla för den här tiden, för den fina omvårdnad du har gett mig. nu blir det vårt sitta farväl.
SMACK  där kom käft smällen som fick mig att vakna.
personen är helt klar i huvudet. det här är en person som jag har gått hos i flera år. vi känner varandra väl. vi munhugger  med varandra, vi skrattar tillsammans. nu ligger den här personen framför mig och tar farväl. H*n vet att vi inte kommer att ses igen. h*n vet att h*n inte kommer komma hem från sjukhuset. H*n vet att det handlar om dagar kvar i livet.
vad svarar man på något sånt?
äääh du är snart på benen igen! eller tack det var trevligt att jobba med dig.
hade det varit en person som varit dement  hade jag kunnat prata bort det. men nu vart det så verkligt. h*n låg där och tog farväl. jag skämdes över att jag låtit hela min dag passera utan att jag ens försökt att finna något värdefullt i den. alla dessa timmar hade passat mig utan att jag fått ut något av dom.
nu när min händelse på eftermiddagen har passerat och sjunkit in har personen funnits i mina tankar. det här är någon som jag verkligen kommer att sakna. jag hoppas att h*n har fel och att det här inte var ett farväl.
personligen ska jag försöka att säga åt mig själv nästa gång jag glider in i slentrian. det finns alltid något värdefullt i varje dag.