Idag tänkte jag…

Hissa försäkringskassan. Ja det är sant. Man hör och läser ständigt om alla människor som blir utförsäkrade som inte får någon ersättning av olika anledningar. Och det är fruktansvärt att det är så och att det finns såna regler som gör att människor som är utsatta får illa.
Men som överallt i vårt samhälle finns det små guldkorn som sprider glädje.
Min handläggare är en sån människa.
Idag ringde jag till Lotta för att kolla hur det går med min sjukskrivning. Jag visste att hon enligt reglerna måste kontakta min chef för att kolla om jag skulle kunna få någon arbestlättnad så jag kan återgå till arbetet. Där skulle det kunna bli problem kände jag. Jag har ju inget förtroende för ledningen på mitt jobb.
Lotta svarade lika glad som vanligt att hon talat med min chef och att hon hade godkänt min sjukskrivning till 25/6.  vilket kändes jätte skönt.
När vi var på väg att avsluta samtalet säger lotta i telefon – vänta nu, var inte du gravid? Ööö jo svarade ja lite osäkert. Och undrade för mig själv vad som skulle komma här näst. Lotta undrade då när jag var beräknad. Ja svarade 4/7.
Då säger denna människa i andra änden av luren men en röst som bara strålar. Då har du lite kvar. Men jag önskar dig verkligen all lycka till när det är dax. Hoppas du får en jätte bra sommar med din bebis.
Denna handläggare är verkligen ur mysig. Om alla var som hon på försäkringskassan skulle jag nog ringa dit varje dag. Det är värt telefonköerna för det samtalet piggar alltid upp. Ja det är tur det finns guldkorn i vardagen.

Välkommen våren.

Igår tog vi oss ner till sjön för att titta på brasan. Disa var jätte uppspelt. Fredrik skulle ju komma dit. Fredrik jobbar på Disas dagis och är även brandman. Så igår kom han dit med sina kollegor och den stora brandbilen. Disa var super stolt över att hon minsann kände Fredrik. Hennes kompis.
Sen var det ju så klart jätte kul med alla människor och musik. Det var mycket att titta på för Lill tösen.

Tyvärr tänkte jag mig inte riktigt för utan promenerade till sjön utan att ta med mig krykorna.  något som jag ångrade innan jag kommit fram. Väl framme konstaterade ja att det så klart inte fanns några bänkar eller något annat att sitta på. Efter ett par timmar ståendes och gåendes var jag inte så säker på att jag skulle ta mig hem. Men det gick bra.

Idag där emot har det varit en riktigt dålig dag. För alla i familjen tror jag. Jag har knappt kunnat stå på benen. Anders har varit sköt sur hela dagen och Disa är gnällig,trött och uttråkad. Ja idag har det känns som om man har två små barn att försöka hålla styr på när man inte ens orkar med sig själv.
Men det är klart man får ha dåliga dagar, jag är vara väldigt glad över att just den här snart är slut och jag slipper dom båda två en stund i morgon.
Nu känner jag att John blunda är i krokarna så jag ska nog försöka flytta arselet  från soffan till sängen.
God natt

I dag var det…

Klädbytar dag. Vanligt vis brukar det bli ganska många fynd. Men idag var det knapert. Jag spenderade hela 50 kronor. Det vart en klänning och en kjol till Disa och sen vart det några boddys och 2 par byxor till lille bror. Men det var trevligt att komma ut bland lite folk.
Nää det får bli en tripp till Norrtälje nästa vecka och se om jag kan fynd något där. Disa skulle behöva en väst. Det börjar bli lite lagom att ha på sig en tjock tröja och väst på dagarna.
Jag har även varit på mvc idag. Allt såg bra ut. Camilla hade lite problem med att få mäta hjärtljuden. Det var någon liten som inte ville vara med. Han föredrog att sparka på mikrofonen.  vi kom fram till att jag nu gått upp 10kg sen skrivningen. Lite mer än vad jag skulle vilja men det är ju bara att gilla läget när man måste äta konstant. Och Camilla tyckte att vikt upp gången var helt ok. Så det var ju bra. Magen växer oxå som den ska.
Jag tycker själv att jag mår lite bättre nu. Jag börjar hitta en balans i sockret. Och det är väldigt skönt. Sen att förlossningen blir sämre kan jag leva med. Det är ju en smärta som jag känner igen och jag vet ju att det kommer gå över.
Ja just nu känns det ganska bra.
Nu är det kaffe dax.
Go kväll.

en riktigt tjej dag.

idag har vi haft en tjej dag. 09:30 sa vi hej då till pappa Anders. han skulle he en pappa dag med spappande vid tv med bilprogram och en lekstund i garaget. jag och Disa packade in oss i Maddes bil och åkte till lekrymden i Norrtälje. Alida och Disa for fram som galningar där inte. ja tror att dom hade riktigt kul.
vårt norrtälje besök avslutades med ett besök på mc donalds. en riktigt bra förmiddag.

när vi kom hem hade Anders redan åkt. Disa och ja bädda ner oss och tvärr deckade båda två. det tar på krafterna att leka.
våran super dag forsatte efter vilan med lite lördagsgodis och en film. Disa på strålande humör. det var riktigt trevligt.
vi avslutade med att laga middag tillsammans. idag fick Disa välja mat. det vart stekt tors och stuvad spenat. konstig unge… men inte mig emot. det vart jätte gott. ungen åt som hon aldrig sett mat förut.

nu har jag bäddat ner Disan. Andrs är fortafarande ute och leker. allt är bara lugnt och tyst. jag känner mig såå trött men klockan är bara 20:00 så ja får försöka hålla mig vaken ett tag till. men det blir sängen tidigt för imprgon ska vi ge oss ut i skogen och grilla…. om vädret tillåter.
så god natt på dig

ett sista farväl.

idag hade jag en vanlig dag på jobbet. jag åkte på min utbildning. tog mig igenom timmarna utan att reflektera något speciellt över timmarna som passerade. när utbildningen var avslutad åkte ja med lite motvilja till kontoret. som ja skrivit förut så är ju inte stämningen den bästa.
ja åt lunch, planerade morgondagens jobb, åkte ut på ett jobb, gick igenom lite papper, drack ännu mera kaffe. timmarna gick och det enda jag kan komma ihåg så här i efterhand är jag jag stannade upp och konstaterade att vi inte fått något dags ljus idag. det har varit grått och trist hela dagen.
sen var det dax för mitt sista jobb för dagen. det var då jag fick mig en käft smäll som fick mig att tänka till.
jag kom hem till en person som är väldigt sjuk. en sköterska var där och diskuterade med personen om att denne måste åka till sjukhus.  h*n vill verkligen inte åka till sjukhus. men när man inte ätit på flera veckor börjar kroppen sakta att stänga av. så nu har det kommit till det stadiet dom h*n måste åka in till sjukhus innan smärtan blir för stor. något som personen själv förstod.
efter lite diskussion kom vi överens om att h*n ska åka in imorgon förmiddag. h*n frågade om jag jobbade imorgon och kunde komma och hjälpa till. ja svarade att jag tyvärr var ledig men jag skulle ha h*n i mina tankar.
h*n log mot mig och säger – jag vill tacka dig Pernilla för den här tiden, för den fina omvårdnad du har gett mig. nu blir det vårt sitta farväl.
SMACK  där kom käft smällen som fick mig att vakna.
personen är helt klar i huvudet. det här är en person som jag har gått hos i flera år. vi känner varandra väl. vi munhugger  med varandra, vi skrattar tillsammans. nu ligger den här personen framför mig och tar farväl. H*n vet att vi inte kommer att ses igen. h*n vet att h*n inte kommer komma hem från sjukhuset. H*n vet att det handlar om dagar kvar i livet.
vad svarar man på något sånt?
äääh du är snart på benen igen! eller tack det var trevligt att jobba med dig.
hade det varit en person som varit dement  hade jag kunnat prata bort det. men nu vart det så verkligt. h*n låg där och tog farväl. jag skämdes över att jag låtit hela min dag passera utan att jag ens försökt att finna något värdefullt i den. alla dessa timmar hade passat mig utan att jag fått ut något av dom.
nu när min händelse på eftermiddagen har passerat och sjunkit in har personen funnits i mina tankar. det här är någon som jag verkligen kommer att sakna. jag hoppas att h*n har fel och att det här inte var ett farväl.
personligen ska jag försöka att säga åt mig själv nästa gång jag glider in i slentrian. det finns alltid något värdefullt i varje dag.