då var det dax igen…

att ta den där långa bussturen till Danderyds sjukhus. det var faktiskt lite pirrigt att ge sig iväg. sist jag träffade den här läkaren vill hon ju inte alls lyssna på var jag sa.

buss resan till Danderyd gick ganska bra. men jag mådde fruktansvärt illa. när jag kom fram. busschauffören hade nog badat i vitlök. hela bussen stank. och det hjälpte inte min åksjuka.  väl framme kollade dom det vanliga. barnets hjärtljud. mitt blodtryck. (vilket var jättebra)

Läkaren jag träffade var lite mer intresserad den här gången. fast hon är bra knepig. hon hade läst var dietisten skrivit det märkte jag.  sist jag var där ville hon ju inte tro på att jag låg lågt i blodsocker utan ville ha det till att det var lågt blodtryck jag kände av. den här gången kunde hon inte riktigt erkänna det utan flikade in att nu har jag passerat det stadiet i graviditeten när man ofta lider av lågt blodtryck. så jag kanske mår bättre snart. eftersom det kan ju påverka hela kroppen.  jo det är klart det kan påverka kroppen, frågan är om det på verkar blodsockret!?! nu vet ja ju att det är en biverkning av min operation, det är något jag kommer få leva med resten av mitt liv. bara att jag är super känslig just nu för att barnet tar allt mitt socker och det blir inget kvar i kroppen för mig. jag tror inte mitt blodtryck påverkar det. men jag sa inget till henne.

sen frågade hon om jag var deprimerad. ??? öö nää det tror jag inte. visst att man mår dåligt vissa dagar och man blir frustrerad när man inte känner att man kan och inte klarar av vissa saker. men deprimerad skulle jag inte vilja kalla mig. tvärt om. nu börjar solen visa sig. och jag känner mig riktigt glad. äntligen är våren på gång och det finns väl ingen härligare tid på året när värmen börjar komma, man börjar se små livstecken ute. en krokus där och en snödroppe där. underbart. aja tillbaka till ämnet. jag kan inte kalla mig deprimerad. men hon försökte övertyga mig om att det var väldigt vanligt att må lite dåligt  under och efter en graviditet och det kan ju oxå påverka kroppen. jo, det är klart att det kan. men sänker det blodsockret efter en måltid tänkte jag.

nää efter en liten diskussion kom vi nog fram till att jag mår ganska bra i psyket i alla fall. hon sa även några bra saker. jag fick reda på att nu är jag i det stadiet i graviditeten som kräver mest socker. mellan v 24-28 brukar barnet ta som mest socker. ungefär. och jag har precis påbörjat vecka 25. det kanske kan förklara varför man är så söt sugen hela tiden.  problemet är ju att ge fan i sockret för jag blir ju bara sjuk av det. men det finns ju annat att äta.  hon tyckte även att jag skulle överväga att ändra Disas dagistider. eftersom jag jobbar kvällar och helger innebär det att jag är ledigt mitt i veckorna. hon tyckte att jag kanske skulle ändra skruttans schema så hon går på dagis måndag till fredag. så jag har möjligheten att ta det lugnt och vila.  jag lovade att överväga saken.  det kanske kan bli aktuellt längre fram när foglossningen blir värre. just nu tror jag att jag kan hantera det. och det är ju inte så många vardagar som hon är ledig. ja, vi får ser hur det blir.

nu har jag i alla fall fått förlängd sjukskrivning till och med 30 April. det känns väldigt skönt att inte ha den stressen över mig. jag vill inte och skulle inte klara av att gå tillbaka till stressen på jobbet, och jag tror inte att mina höfter skulle klara av att knalla runt 8 timmar per dag.  det räcker med en lite promenad till Ica så känns det rejält.  innan min sjukskrivning går ut ska jag tillbaka till Danderyd för en uppföljning.  jag sa lite på skoj till läkaren att om mitt blodsocker är bättre nästa gång jag kommer så kan vi ju ta och sjukskriva mig för foglossningen. risken är ju ganska stor att jag inte kommer kunna gå då. då kan jag definitivt inte jobba. hon skratta lite och tyckte att det var ju bra att man kan variera åkommorna.

sen var det bara att tacka och ta sig till bussen. jag bad en stilla bön att jag skulle slippa herr vitlök. den här gången hade jag tur. riktig tur. bakom ratten på bussen satt en glad man. han tittade på min buss remsa och sa nää vi kör på den där. och pekade på förra stämpeln.  tack! sa jag och skyndade mig till min plats innan han skulle ändra sig.  det är ju så att man får åka 2 timmar på samma stämpel. för mig hade det gått 2,40. det tyckte jag var snällt. så nu sparade jag in en resa.  såna trevliga ostinkande busschaufförer gillar vi.

nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av vardagen ett tag tror jag. njuta av min familj, av våren, njuta av den där sparkande saken som växer i min mage. njuta av livet.

sitter här och väntar…

på att det ska bli dags att knalla till bussen. dagen D är här. fast det känns ganska ok just nu. har laddad ryggsäcken med smörgåsar, vatten och massa druvsocker. så själva resan ska nog gå bra. problemet blir när jag kommer till Danderyd.

för någon vecka sedan ringde mig telefon. ja låg och sov på soffan. jag kommer inte ihåg vad personen hette som ringde. men hon var dietist. så mycket vet jag. vi bestämde att vi skulle träffas idag. jag frågade henne vart jag kunde hitta dom. eftersom jag inte alls känner till Danderyds sjukhus. hon svarade då att det var ganska svårt att hitta till dom. men hon skulle skicka en kallelse med vägbeskrivning.

där är nu mitt problem. kallelsen har inte kommit. så jag vet inte vem eller var. jag vet bara tid. Danderyd är stort!! men jag går till receptionen kan inte dom hjälpa mig så får jag väl åka hem igen.  jag får ju åka buss i alla fall som jag bara ÄLSKAR…..eller inte. nästa vecka ska jag till spec mvc och dit hittar jag i alla fall.

nää nu börjar det närma sig avresa så det är väl bäst att packa sig i väg.

önska mig lycka till

Igår var det dax…

För en tripp till Danderyd igen. denna gång fick jag träffa en läkare som sa till mig att jag vet inte varför du mår så här men jag tror att en bra början är att gå till en dietist som vet hur din kropp fungerar efter operationen, som vet hur du kan reglera maten för att få ett stabilare socker.

Då vart jag glad. äntligen någon som lyssnade och faktiskt började reda ut det här.  remiss skulle hon skicka till dietisten och skriva brådskande på . sen ska jag tillbaka till spec mvc om 14 dagar. vi diskutera hur jag mått under dom här två veckorna, kolla blodsocker mätningarna och diskutera sjukskrivning. nu känns det som om det är på gång i alla fall. tyvärr skaj ag inte fortsätta gå hos den läkaren som jag träffade nu. utan, jag ska gå tillbaka till den läkaren som jag träffade första gången. hon ska tydligen vara specialist på övervikt mm. hon kanske har tid att lyssna på mig nu när hon har kommit hem från semestern.

så nu ska jag försöka ta det lugnt dom här dagarna och inte stressa upp mig.  för om jag stressar blir det mycket värre. istället ska jag försöka njuta av solen.

så nu har jag inte tid att sitta här mer, nu ska jag ta min kaffe kopp och gå ut på balkongen.

trevlig helg på er

så var det äntligen dax….

för mitt besök på spec mvc. jag hade verkligen sett fram emot det här. få prata med någon som kunde svara på mina frågor, som kunde förklara för mig att om jag gör så här så kommer jag må bättre.

riktigt så vart det inte. läkaren förklarade för mig att det jag beskrev låter som hypoglykomi eller nått sånt. och det är mycket ovanligt så det kan det inte vara. och just i dag hade jag lågt blodtryck, något som jag aldrig har haft förut, senast förra veckan så det bra ut. men just idag var det lågt och det skulle vara förklaringen till att jag mår dåligt. både läkaren och en sköterska hävde ur sig att det är vanligt att må dåligt under en graviditet när man är gactric by pass opererad. vad må dåligt betyder fick jag inget svar på.

något som störde mig ännu mer var att läkaren inte frågade hur jag mår. hon ville inte alls veta vad jag känner och upplever. jag fick inte berätta hur det känns när blodsockret faller. hur jag skakar och nästan svimmar. hur det där lilla pirret i kroppen ger den första känningen eller berätta om att jag är konstant törstig och dricker nästan 6 liter om dagen + 0,5 liter under natten. det är inte normalt. speciellt  inte för någon som inte har någon magsäck att förvara all denna vätska i. när Anders försökte fråga varför jag börjar skaka så kraftig började hon prata om något annat. jag fick en ny blodsocker mätare och ska nu kolla mitt sover före och efter frukost, lunch, middag, och en kvälls koll. där försökte jag oxå förklara att värdena kommer bli missvisande. eftersom jag äter så ofta.

som middagen till exempel. vi äter den ca 17:30 en vardag. efter ca 2 timmar ska jag kolla sockret. då är klockan 19:30. när klockan  är 20:00 ungefär äter jag mitt kvälls mål. sen går jag och lägger mig klockan 22:00 innan det måste jag ju ta ett till blodsocker, men då har jag ju nyligen ätit så det sockret kommer ju inte visa rätt. men dom lyssnade inte på mig. så nu gör jag som dom säger. så får vi ta den diskussionen om en vecka. ja jag vart mycket besviken på det här besöket. jag hoppades verkligen att jag skulle få en lösning serverad på ett fat. men så vart det inte.

Nu till något roligare, min älskade gubbe har fått nytt jobb idag. han var på intervju nu i eftermiddags och nya chefen frågade om han kunde börja igår. nu hänger allt på att Anders chef ger honom tjänstledigt så snart som möjligt. Älsklingen bara strålar. han ska få ta ansvar, köra traktor, svetsa, och serva maskiner. jag är så glad för hans skull. redan i början av april så han på förarutbildning eller nått sånt. jag är så glad för hans skull. äntligen komma i från det där lagret där han har gått så många år och vantrivts.

sen tänkte jag faktiskt skicka en önske lista till min kära släkt. jag fyller ju snart 30. jag hade tänkt önska mig en flyttbuss. men idag har jag sett den barnvagnen som jag vill ha. till och med Anders gillade den. det är en vagn som man kan ha både till bebis och större barn. ja jag vart överförtjust. problemet var bara att den kostade 7200 kr. så nu min rika, förmögna och mycket snälla släkt önskar jag mig ett barnvagnsbidrag i 30 års present. (flyttbussen kan vi ta till namnsdagen.)

nu ska jag dricka lite kaffe. go kväll

ännu en dag i …

soffan. trött och totalt orkeslös. men igår fick jag äntligen kallelsen till spec mvc. på onsdag ska jag dit och hoppas på att jag får lite svar på frågorna då.  så idag tog jag mig ner till läkarstationen för att ta ett gäng prover.  man skulle så klart vara fastande innan man fick ta proverna. så det var jag. men jag hade med mig en smörgås som jag åt direkt efteråt. ca 1,2 timme senare var jag hemma då tog jag en smörgås till och en kopp kaffe. sen satte jag mig här i soffan och slog på datorn. efter ytterligare 1 timme börjar jag känna det där speciella pirret i kroppen. strax efter det börjar jag skaka och må dåligt.  då var det dax att äta igen.

jag satte mig och verkligen tänkte igenom vad hade jag ätit och gjort. jag kan inte komma på något speciellt som kan ha fått mitt socker att reagera. jag hade inte  ätit något med socker i . jag hade ju ätit flera gånger.  men det var ju bara till att äta igen. så jag åt lunch och en liten chokladbit. efter ca 15 minuter ligger jag på soffan och kan knappt få upp ögonen. då har tröttheten kommit. det är som om kroppen blir helt slut efter ett sånt här anfall och man blir helt groggy.

nu har det gått 3 timmar sen det här hände och jag har bara suttit här i soffan och verkligen inte gjort ett dugg.  det känns om kroppen har sprungit ett maraton. armar och ben år helt slut och det är ett obehagligt krypande i dom.

vad jag är trött på att må såhär. jag vågar snart inte gå ut längre. ja hoppas verkligen att dom kan hjälpa mig på Danderyd.

imorgon är Disa ledig från dagis. så jag tänkte att vi skulle försöka ta oss ner till öppna förskolan så hon får leka lite. det är ju inte så kul hemma med en sjuk mamma. det verkar som vi får med oss Madde och ungarna. det är trevligt då har jag någon som följer oss på vägen.

nää nu måste jag nog lägga mig en stund igen.

Adjö