Sitter i soffan…

Och lyssnar på klockans tickande. Undrar hur jag ska få energin att räcka när morgonen kommer. Rasmus sover just nu och Disa ligger i sin säng och mumlar för sig själv. Den här natten är det Disa som har det jobbigt. Stackarn har fått sån rethosta. Nu i natt har hon hostat tills hon kräks två gånger. Så mellan pjyamas byten satte vi oss i soffan under en filt och där sitter jag kvar än. Disa har druckit honungs vatten och fått en Alvedon mot febern sen kände hon att hon var redo för sängen. Jag hoppas verkligen att hon får sova en stund till.

Själv funderar jag på om jag ska stanna här i soffan. Hostan kommer ju återkomma. Och Rasmus kommer ju säkert att vakna snart. Ja jag satt ganska bra här. Man kanske bara ska vila huvudet lite mot kudden..

Sitter i soffan och

Försöker hitta en gnutta energi i kroppen till att gå ut på en promenad. Natten jär vart mer vaken än sömn. Tror Rasmus funderar på att bli förkyld. Det vore inte så lämpligt eftersom han ska vaccsineras imorgon. Då får man inte vara sjuk.
Annars har det inte hänt speciellt mycket. Igår kväll var ja på kläd loppis. Fångade massor till Disa för bara 150 kr. Känner mig extra nöjd över ett par av skorna som jag köpte för 10kr. Dom var helt oanvända. Super söta.
För ett tag sen var vi hem till Värmland och hälsade på. Vilket var både roligt och frustrerande. Kul att träffa släkten. Frustrerande för vi tittade på lite hus som var till uthyrning. Jag förstår inte varför man låter fina hus förfalla så. Tyvärr var det inget av husen som höll tillräckligt hög standard. Jag anser att ett golv i hallen inte kan kallas lyx.
Men det är väl bara att leta vidare.
Förr eller senare hittar vi det vi söker.
Nä nu är batteriet i telefonen slut och tvättmaskinen har stannat så det är väl bara att lyfta rumpan från soffan och sätta fart.
Ha en trevlig dag

En deppig dag på soffan.

Har inte riktigt haft någon blogg lust på ett tag. Jag har fullt upp med mig själv. Ärligt talat så tycker jag att det är jätte jobbigt att vara i närheten av mig själv just nu. Gravidhjärnan har helt klappat ihop. Jag gör så mycket konstiga saker. Som härom dagen stoppade jag in ugns formen i frysen istället för i ugnen. Jag skulle ställa in cykeln i cyckelrummet. Jag låste den utanför och kunde inte alls förstå varför bakdäcket inte rullade när jag skulle köra in cykeln. Ja massa såna saker gör jag hela tiden. Förstå vilken gång tid allt tar. Jag fick gå ut i köket 4 gånger för att hämta en räkning igår. Tycker synd om min familj som ska stå ut med denna förvirrade varelse.
Idag tillbringar jag dagen på soffan. Igår var jag ute på promenad med Chelsea sen grejade jag här hemma. När eftermiddagen kom hade jag sån värk att jag jag knappt kunde stå,gå eller sitta. Då förstod jag att nu är det dax att leta upp krykorna och dra ner ännu mer på tempot. Inte nog med att förlossningen är besvärlig så fick jag förvärkar. Jätte kraftiga. Visst så fort ja rör mig så får jag sammanslagningar. Dom kan ju kännas lite men det gör ändå inte ont. Det som kom igår gjorde verkligen ont. Tolkar det som om kroppen oxå tycker att det är dax att ta det lite lugnt.
Nu till min lilla dotter.
Är det någon som vill ha?
Idag lyckades hon drivs mig till tårar innan klockan hade slagit 8 på morgonen. Just nu har Disas en period när hon inte ska klä på sig. Varje morgon tjatat,lirkar,hotar och skäller jag på att hon ska klä på sig. Att få på sig kläderna brukar  ta mellan 40 minuter och 1 timme.
Idag kände jag efter flera dagars sömnbrist att jag orkar inte diskutera med en trotsigt unge. Så jag förklarade så tydligt jag kunde att om hon inte klär på sig får hon gå naken till dagis. Hon får själv välja med eller utan kläder. Disa som låg i min säng skrattade lite åt mig och svarade utan. Ok sa jag det är ditt val.  Ungen satt  i min säng och lekte. 40 minuter senare var det dax att gå.
Disa hade fått på sig t-shirt,strumpor och trosor. Resten av kläderna tog jag i handen och sa – nu går vi.
Disa trodde nog inte att jag skulle låta henne gå ut sådär för hon bara skrattade åt mig.
Och det kunde jag ju inte heller. Jag är ju inte helt hjärtlös. Det var ju faktiskt bara 2 grader ute och snöblandat regn. Hon fick ta på sig sina gummistövlar och jackan.
När hon förstod att jag menade allvar började hon knorra om att hon ville ha byxorna på sig.  jag svarade bara att det finns inte tid nu. Vi måste gå och hon hade ju faktiskt haft över en timme på sig att klä på sig. Hon svarade bara -ok mamma. Och vi gick. Nu är det ju bara 200 meter till dagis men nog hann det bli bra kallt om dom där nakna benen. Och jag tyckte verkligen synd om henne när vi var framme vid dagis grinden. Ungen hackade tänder så mycket frös hon. När vi kom in fick Disa själv förklara för fröken varför hon inte hade några byxor på dig.
Just då tänkte jag för mig själv att det var nog sista gången vi hade den här diskussionen på morgonen. Nu åker nog kläderna på.
Nää när Disa väl kom in i värmen tänkte hon minsann inte ta på sig några byxor. Först skulle hon gå utan byxor. Då så fröken att man måste vara klädd för att få frukost. Då ändrade lilla donnan sig och tyckte att jag skulle klä henne.
Jag svarade att jag gärna hjälper till men hon måste försöka själv. Då kom det stora utbrottet. Disa grinade  hysteriskt. Jag önskade henne en trevlig dag gav henne en kram och gick där i från. Disas fröken försökte tala henne till rätta. Det återstår att se om hon har fått på sig några byxor när jag kommer och hämtar henne i eftermiddag. Jag vet inte om jag ska se det som en tröst med dagis fröken berättade att hon har jobbade i över 20 år med barn och vad hon kan minnas har hon inte stött på en envisare unge än Disa.
Inte konstigt att man känner sig som en värdelös elak mamma ibland. Men jag försöker klappa mig själv på axeln att jag faktiskt fullföljde mitt ”hot”  och jag hoppas att hon tog någon lärdom av morgonens drama.
*suck* ja jäkla unge….och snart kommer en till. Undrar ja hur fann man tänker i bland.