Sitter i soffan…

Och lyssnar på klockans tickande. Undrar hur jag ska få energin att räcka när morgonen kommer. Rasmus sover just nu och Disa ligger i sin säng och mumlar för sig själv. Den här natten är det Disa som har det jobbigt. Stackarn har fått sån rethosta. Nu i natt har hon hostat tills hon kräks två gånger. Så mellan pjyamas byten satte vi oss i soffan under en filt och där sitter jag kvar än. Disa har druckit honungs vatten och fått en Alvedon mot febern sen kände hon att hon var redo för sängen. Jag hoppas verkligen att hon får sova en stund till.

Själv funderar jag på om jag ska stanna här i soffan. Hostan kommer ju återkomma. Och Rasmus kommer ju säkert att vakna snart. Ja jag satt ganska bra här. Man kanske bara ska vila huvudet lite mot kudden..

Jäkla unge!!!

Igår var ännu en av dom dagarna när jag trodde att det var dax. Rejäla värkar i 4-5 timmar sen helt plötsligt försvann dom. Kände inget på några timmar sen började det om igen bara för att gå över. Så frustrerade.
Idag känns magen lite öm och sammandrabbningarna avlöser varandra. Så visst är det på gång frågan är ju om det tänker ta 5 timmar eller 5 dagar till.
Idag kommer min älskade lilla dotter hem. Visar att det har varit skönt att vara barnledig men nu ska det bli väldigt trevligt att få hem henne. Tänk att man kan sakna det lilla monstret så.
Hon har nog en hel del att berätta när hon kommer hem. Hon har haft några spännande dagar med mormor och morfar.
Nä nu ska jag nog ta och väcka gubben. Han kan ju inte få sova hela dagen heller.

Trött mamma sjuk…

Dotter. Ja du.  undrar hur den här dagen kommer bli. Det är min 4 natt nästan helt utan sömn. Kommer inte lillebror ut snart blir det hemma gjort kejsarsnitt. Jag börjar känna mig riktigt sliten. Idag hs jag även sällskap här hemma. Disa vaknade med 38,4 graders feber. Tydligen är det något som går på dagis igen. Barnen får bara feber. Inget annat.

Just nu står hon i hallen och gnäller över att hon vill gå till dagis. Alvedonen har väl börjat verka så hon tycker att hon är frisk nu. Känns som om det kan bli en lång dag det här.

En promenad genom tankarna.

I dag tog jag mig en promenad runt i Rimbo. med radion spelandes i öronen började tankarna driva iväg. Det är något som jag bara älskar.när man är ute och går och sjunker in i sin egen värld. den ena funderingen avlöser den andra. tillslut vet man knappt vart man gått. 

idag når jag gick genom Rimbo så funderade jag på vad jag skulle sakna när jag flyttar. jag kunde inte komma på något alls. självklart kommer jag sakna mina vänner här. men just av Rimbo. jag kunde verkligen inte komma på något.

som något jag verkligen saknar från Kristinehamn, är sommarkvällarna när jag satt på min balkong solen gick ner över Vänern, dom stora last fartygen gled tyst in i hamnen. allt var helt stilla. det var så fridfullt. sen saknar jag verkligen en promenad stig jag brukade gå där. den gick genom ett villa område, genom en liten skog och kom ut vid sjön sen kunde man gå längs vattnet en ganska bra bit. jag gick ofta där men min mamma hund. det är något jag verkligen saknar. jag saknar nog vattnet och skogen. då måste det ju vara helt rätt att flytta dig igen.

jag längtar efter att få vakna upp första morgonen i vårt nya boende. flyttkartonger överallt och bara känna att nu är det en nystart. packa upp, hitta varje saks plats. det ser jag verkligen fram emot. något som jag verkligen fasar för är själva flytten. hur ska vi få med oss alla saker. vad ska vi slänga, vad ska vi spara, klarar bara jag och Anders det själva eller kommer vi behöva hjälp. hur blir det med flyttstädningen. det finns många frågetecken som jag mer än gärna skulle vilja lösa just nu. men jag är ju lite otålig oxå.

när jag gick och flåsade i en uppförsbacke på min promenad smög sig nästa fundering in i mitt huvud. jag började tänka på mig. och vilken förvandling jag genomgått sen jag flyttade till Rimbo. innan jag flyttade var jag kraftigt överviktig, rökte, drack för mycket.coca cola missbrukare, inget körkort, jag hade drömmar men inga mål i livet.

Mitt Liv ser väldigt annorlunda ut idag. jag minskade 65 kg. slutade röka, dricka cola och alkohol. jag tog körkort. jag träffade Anders. vi fick Disa och väntar på nästa barn. jag har fortfarande många drömmar i mitt liv. skillnaden är att jag nu även kan se dom som ett mål. ett mål jag kommer att nå. jag måste säga att jag är väldigt nöjd över mitt liv idag. vi har det bra. självklart stöter man på motgångar, men dom tar vi oss igenom tillsammans. jag är glad över att jag har min lilla familj. (även om jag vissa dagar mer än gärna skulle skänk bort dom till första bästa)

Det finns en sak som jag saknar nu, det är min övriga familj. mamma,pappa, lillebror. mormor och morfar. men vi kommer ju närmare till sommaren.

nää nu är min promenad slut och min dotter har beställt köttbullar till middag så det är väl bäst jag sätter fart och rullar.