när tankarna svävar iväg.

Nu har jag snart varit hemma i ett år. jag vart sjukskriven i februari sen dess har jag varit hemma. och när man går hemma så länge blir hjärnan lite förslappad. man behöver inte tänka på samma sätt som när man jobbar. och när hjärnan slappnar av börjar dom mest underliga funderingar ta form.

nu har detta hänt. för några dagar sen stod jag och bytte blöja på Rasmus och en liten tanke började ta form i mitt huvud. en tanke som inte riktigt ville släppa taget.

innan jag fortsätter vill jag varna känsliga läsare. det kan förekomma ord som inte uppskattas av alla i fortsättningen av denna text.

jo jag har funderat på pungen.

en märklig liten sak, eller hur?!

när man sett tv program om våra kroppar så pratar dom om att mannens pung är en fantastisk uppfinning av kroppen. denna lilla påse som hänger utanför kroppen för att hålla rätt temperatur på spermierna. ja det är ju fantastiskt…..på en vuxen karl. men hur fan tänkte vår skapare när han skissade på en liten pojke? Den där pungen är ju inte annan än i vägen. nu när man har bytt bajs blöja efter bajs blöja på denna lilla pojke blir jag mer och mer förundrad över den lilla påsen. det badar ju i bajs hela tiden. sen är den ju jätte svår att få rent. det är ju ca två miljoner rynkor på denna lilla påse som bajset måste fastna i, så när man väl har skrubbat rent ungen ser han ut som Rudolf med den röda mulen….ja fast inte på näsan då. lagom till man fått bort allt och satt på en ny blöja är det bara att börja om igen. det känns ju inte speciellt genomtänkt eller hur. nää nu får nog vår skapare ta och tänka om lite. är det inte lite lagom om det ploppar till runt 10 års ålder eller nått och pungen utvecklas då?

så nu har jag fått avhandla detta ämne. det börjar bli dags att gå och hämta på dagis så jag kan inte göra en djupare avhandling än så. men lämna gärna synpunkter om jag missa någon viktig punkt.

sen ska jag nog gå och köpa mig en korsords tidning så hjärnan får jobba lite. vem vet annars hur detta ska sluta.

Sitter i soffan och

Försöker hitta en gnutta energi i kroppen till att gå ut på en promenad. Natten jär vart mer vaken än sömn. Tror Rasmus funderar på att bli förkyld. Det vore inte så lämpligt eftersom han ska vaccsineras imorgon. Då får man inte vara sjuk.
Annars har det inte hänt speciellt mycket. Igår kväll var ja på kläd loppis. Fångade massor till Disa för bara 150 kr. Känner mig extra nöjd över ett par av skorna som jag köpte för 10kr. Dom var helt oanvända. Super söta.
För ett tag sen var vi hem till Värmland och hälsade på. Vilket var både roligt och frustrerande. Kul att träffa släkten. Frustrerande för vi tittade på lite hus som var till uthyrning. Jag förstår inte varför man låter fina hus förfalla så. Tyvärr var det inget av husen som höll tillräckligt hög standard. Jag anser att ett golv i hallen inte kan kallas lyx.
Men det är väl bara att leta vidare.
Förr eller senare hittar vi det vi söker.
Nä nu är batteriet i telefonen slut och tvättmaskinen har stannat så det är väl bara att lyfta rumpan från soffan och sätta fart.
Ha en trevlig dag

Konstant sjuk…

Ja här är det som vanligt. Sitter med 38 graders feber och hals ont. Det är 3 veckan nu. Har väl egentligen inte brytt mig så mycket om hur kroppen mår. Man tar ett par Alvedon och kör på i vardagen. Det blir bara så. Man försöker hitta rutin och rytm med Rasmus. Balansera det med energiska Disa och alla hushålls sysslor.  Anders har haft jätte mycket på jobbet och jobbar över nästan varje dag. Så då biter man ihop tar sin Alvedon och hoppas på att det går över.
Och så hade jag säkert kört på om det nu inte var så att lilla Rasmus har blivit smittad. Jag misstänker att vi har halsfluss så imorgon är det bara att sakta ner och ringa doktorn.

Förut idag när lille man låg och hostade och grinade riktigt skar det i hjärtat.
När Disa är sjuk så tröstar man och passar upp efter hennes önske mål. Men lille Rasmus kan ju inte tala om vad som är fel. Man känner sig så frustrerad när man inte riktigt vet vad som är fel.
Denna lilla Skit som alltid har nära till skratt har inte dragit på mungiporna alls idag. Han har mest sovit. Men nu på eftermiddagen etern han fått en Alvedon och feber började släppa så kom det där underbara leendet som värmer ända in i hjärte roten.

Ja,efter ett besök hos doktorn imorgon ska vi snart vara på fötter igen. Nu är det sov dax för min del. Så god natt.

Vad ska vi..

Orka hitta på idag. Sitter här och försöker komma på något bra att sysselsätta Disa med. Jag tänkte att jag skulle städa lite. Men vad ska då hon göra? Eftersom det är måndag så är hon ganska trött på mig.
Annars har helgen bara passerat. I lördags var jag och madde på klädbytar dag. Det var inget värst tyckte jag. Köpte 3 bodys till Rasmus.det var allt. Madde handlade desto mer. Som vanligt *ler*. Hon köpte en jätte fin cykel till Alida. Som jag kan tänka mig att lilla fröken tok älskar. Det var en lila riktigt flickig cykel.
Efter klädbytar dagen åkte jag och Rasmus in till Norrtälje. Planen var pjyamas till Rasmus. När jag åkte där i från hade jag med mig en påse till Rasmus,en till Disa och en liten påse till mig. 700 fattigare men nöjd med mina inköp.
Bara att åka hem och börja med kalopsen.
Disa och Anders hade en pappa och dotter dag. Dom hade varit och tvätta bilen. Och Disa tvätta traktorn på Anders jobb. Sen hade dom ätit lunch på mc donalds för att avsluta dagen hos några vänner med en fika och golv läggning i ett kök.
När dom kom hem på eftermiddagen hade Disa massor att berätta. Hon hade haft en jätte bra dag med pappa. Hon berättade hur hon tvätta traktorn och allt annat dom gjort.
Den är inte mycket rosa och lull lull över den ungen.

Söndagen var nog alla lite slöa så vi gjorde inte så mycket. Disas och Rasmus farmor kom på besök. När klockan slog 20:00 sov båda barnen och jag. Anders väckte mig i soffan och påpekade att jag snarkade och kanske borde gå och lägga mig. Vilket jag utan motstånd. Så såg våran helg ut. Nu är det måndag och dax att göra lite nytta.
Ha en trevlig dag.

Människor är bra….

Underliga. I 2 dagar hade Disa och jag sällskap några timmar. Bullten var och hälsade på. Han är en 13 veckor gammal bulldog.  så extremt ful så han blir ju alldeles bedårande.
Nu var det ju underbart att studera denna lilla klumpiga varelse skuttade fram och snubblar på sig själv i farten. Men något som nästan var mer humoristiskt var alla människor som vi mötte nere på byn.

Folk såg inte mig som höll i kopplat överhuvud taget. Vi mötte 2 medel ålder män. Båda två kasta sig ner på knä mitt på torget. Båda två vräkte ur sig komplimanger med bebis språks röster. Bullten tyckte det var vansinnigt  kul med uppmärksamheten. Och jag önskar att jag hade filmat gubbarna. Efter att suttit där och gillat ett bra tag. Tittar den ena snabbt på mig och säger – va söt han är. Sen gick dom. När dom gått förklarade jag för Disa att man  absolut inte får gå fram till hundar och göra så som dom gjorde. Man måste fråga ägaren om man får klappa.  Disa svarade med ett -ja vet mamma. Men det visste nog inte gubben.

Lite senare mötte vi en tjej. Hon frågade om hon fick hälsa. Sen satte hon sig på marken lyfte upp Bullten och tok gullade. Både jag och Disa hade svårt att hålla oss för skratt mellan tjejen gullig gullig och små hångel med hunden. Efter lite gosande tog hon fram sin telefon och börja fota denna lilla varelse medans hon ställde en miljard frågor. Som jag inte kunde svaren på. Efter 5 minuter så vi hej så och tjejen gick där i från med tårar i ögon och åter upp repade. Han är så fin. Jo visst är han söt….men dessa människor måste ju se något som inte jag ser. Tänk vad ett djur kan göra med en människa.

Växt värk?

Har hört att bebisar inte får växt värk. Ja hoppas det. Idag har jag och Rasmus varit på bvc. Det är inte klokt vad ungen växer. Nu vända han 5730g och var 60cm lång. Sist vi var på bvc var han ju bara 56cm lång han har vuxit 4 cm på bara några veckor. Han är då ingen bebis längre.  känner redan att jag inte hänger med i hans utveckling.

Disa växer hon med. Det syns på kläderna. Morse åkte två tröjor i soporna. Det går bara inte när man nästan kan se naveln på ungen.
Själv så försöker jag krympa mitt omfång. Ärligt talat går det hyfsat bra. Men man är ju så otålig. Jag vill gärna ställa mig på vågen och den ska visa dom där 69 kg som den gjorde innan jag vart gravid. Men än är det långt kvar till det. Fast jag har kommit en bit på vägen. Jag har gått ner 3,3 kg på 3 veckor. Så det är väl bara att kämpa på så försvinner väl resten så småningom.
Om en timme är det dax att hämta skruttan på dagis. Istället för att gå hem tänkte jag att vi går till Lena på öppna förskolan och äter mellis där. Det är ett ganska bra sätt att slå ihjäl några timmar innan det är dax för middags  bestyren. Speciellt idag när Anders skulle jobba sent igen.  Nää nu har ja inte tid med Det här mer. Bäst att fixa lite här hemma.
Adjö.

Idag är det KRIG.

Tanken var att vi idag skulle gå med ÖF och grill korv. Det vart inte så. När Disa slog upp ögonen startade 3 världskriget. Allt jag så svarade hon med ett väldigt otrevligt nej. Hon vägrade klä på sig. Vägrade äta frukost. Ja hon vägrade allt.
Leksaker flög genom luften samtidigt som mina hot haglade. -det blir inget ÖF. -kastar du den en gång till så åker den i soporna. -sluta med det där.- nu åker du in på ditt rum! Dörren smällde igen med sån kraft att jag var säker på att den skulle förvandlas till kaffe ved.
Medans ja står på ena sidan och försöker lugna mig står Disa på andra sidan och skriker så högt hon kan medans docka efter docka slängs i dörren.
Mina tankar på att trycka ner henne i en kartong och skriva Sibirien avbryts av att Rasmus skriker. En kort sekund undrar jag vart jag la ner honom denna gång. Men hör sen att skrikit kommer från balkongen. Just, han ligger i vagnen.
Dom sista två dagarna har han inte gjort så mycket annat än sovit. Han är nog lite små förkyld men feberfri. Så jag låter honom sova. Ja antar att han behöver det.
Han vaknade inte nu heller det var bara Nappen som ramlat ut.
efter ca en timmes skrikande öppnar Disa dörren och säger mamma jag har lugnat ner mig nu.
Jag försöker låta så glad som möjligt när jag svara -vad bra för det är dax för lunch.
Vi kunde nästan äta hela måltiden innan bråket bröt ut igen. Denna gång var det en hög ketchup på fel ställe som utlöste kriget. Ännu en gång flög det leksaker och hot genom lägenheten och Rasmus sov. Denna gång skrek Disa till mig att hon skulle minsann stanna på sitt rum hela dagen. Bra! Skrek jag tillbaka och så gick vi åt var sitt håll. Ännu en gång smällde det i Disas dörr. Och Rasmus sov forfarande.
Medans jag med gråten i halsen började röja i köket tänkte ja Skit i dieten jag behöver choklad. Så jag tog mig några rutor och satte på en kopp kaffe.
När kaffet var klart och jag precis satt mig ner hörde jag Rasmus stämma. Nu var han vaken. Jag tittade suktade på kaffet. Nää han är hungrig. Kaffet får vänta.  Disa lekte på sitt rum så jag och Rasmus la oss på sängen. Efter tankat  i mat, fått en stor rap så sov han igen.
Jag sände en tanke till mitt kaffe innan jag oxå somnade.

Vaknade med ett ryck 30 minuter senare. Det var ett högt ljud som väckte mig….Disa!
Jag kastade mig ur sängen och ut i vardagsrummet. Där står hon Skit ungen med ett jätte leende. -god morgon mamma. Jag leker lite. Jag tror hon har släpat ut alla leksaker hon har i vardagsrummet. Jag orkar inte ta den diskussionen nu så jag svara. Bra och vänder tillbaka till sängen där Rasmus forfarande sover.
Disa skuttade  glatt efter och så mamma Jag vill mysa med dig. Så nu ligger vi alla 3 i sängen och jag tänker för mig själv att det här är ju mysigt.samtidigt känner jag att John blund närmar sig.
Jag hinner precis avsluta den tanken när Disa viskar. Mamma Jag kommer snart jag ska bara hämta min….. Ja det var snuttis, docka,kudde,bil ja sak efter sak. Varje gång hon klättrade i och ur sängen var hon på väg att antingen väck Rasmus eller dra ner babygymet som han låg i. Jag hörde min egen röst bli mer och mer irriterad för varje åtsägning. När hon väl la sig till rätta i sängen tittar hon leende på mig och sparkar medvetet till babygymet. Första gången säger jag sluta. 2 gången säger jag ledig nu. Snart blir jag arg.3 gången ger jag en varnande blick och vi båda vet kriget är nära. 5 sparken på gymet tar jag tag i ungen värd ut henne till hennes rum skriker att nu stannar du här resten av dagen!   denna gång är det jag som smäller i Disas dörr.  hon skriker inne i sitt rum och jag hör hur det flyger saker där inne. Jag går och tittar till Rasmus. Efter 5 sparkar på gymet tänkte jag att han nog är vaken…Nää han sov.
Då insåg jag att jag är nog kissnödig. Undrar om jag varit på toa idag. Hinner precis sätta mig ner med en stor suck. Rasmus skriker. Missar i raket fart springer ut till ungen. Han sover bara tappat nappen.
Stannar till utanför Disas dörr. Tar några djupa andetag. Peppar mig själv inför kommande strid. Tänker be henne plocka upp sina saker i vardagsrummet och jag vet att det kommer bli både 4 och 5 världskriget. Men det måste göras. Tar ett sista andetag öppnar dörren och….orden fastnade i halsen.
När jag kommer in i rummet möts jag av en liten flicka som kurat ihop sig i sängen med sin snuttis och sover så gott.  just då kommer jag i håg att hon bara är 3 år och hur mycket jag älskar denna lilla Skit unge. Jag vänder i dörren och låter henne sova. Går för att titta till Rasmus. Han sover. Just det! Mitt kaffe. Det är 3 timmar sen jag bryggde det. Det är jätte kallt och smakar Skit. Men det gör ingen. Nu sitter jag här i bombnedslaget med min kopp kaffe. Allt är tyst, båda barnen sover. Nu kanske jag hinner titta i Ikea katalogen som legat här öppnad i 2 veckor. Nää Rasmus gråter. Dax för mat. Men jag hann få i mig en halv kopp kallt kaffe och känner mig ganska nöjd med det. Man nöjer sig med det lilla nu för tiden. Nu måste jag fixa middag. Båda barnen sover fortfarande. Vilket betyder att Disa kommer vara vaken till 23 i kväll men det gör inget för snart kommer Anders hem och då går jag på en mycket lång promenad.

En lördag hos mig…

Är ganska så lugn. Ja har massor att göra men lite svårt att hitta orken att sätta fart. Vi är alla lite små förkylda utom Anders som fortfarande ligger och sover. Han är jätte förkyld stackarn. Snart ska jag stoppa ungarna i badet. Sen ska fin kläderna på idag ska vi nämligen gå i kyrkan. Vi ska på dop. Det är dax för Max att bli invigd i svenska kyrkan. Kanske slänger ut någon bild sen. Efter dopet ska jag skicka Disa till Finland. Hon ska åka på kryssning. Med sin farmor och kusin. Hon blir borta i flera dagar. Anders ska hämta henne på tisdag. Ja hoppas bara att hon inte blir sjuk.
Så det kommer bli lugna gatan här hemma. Imorgon ska Anders jobba extra (om han nu är frisk) så jag och Rasmus ska ta oss en riktig sov morgon. Det är i alla fall min plan. Sen om han tycker samma sak är en annan fråga.
Nää nu måste ja lyfta röven och sätta lite fart. Trevlig helg.

Tänk vad snabbt en…

Dag kan vända. Min dag började riktigt dåligt. Vaknade av att Disa förklarade att blöjan hade läckt och pyjamasen var blöt. Efter en natt med minimalt med sömn var det inte vad jag ville höra. Bara att tvinga sig upp och ta tag i morgon bestyren. Tvingade i mig gröten medans jag försökte komma på ursäkter för att slippa morgon promenaden.
Efter att ja lämnat Disa på dagis tog jag ett djupt andetag och började gå medans jag små svor åt mig själv,vädret,och alla andra idioter som bara råkade befinna sig på samma ställe som mig. Efter bara ett par 100 meter möter jag en äldre herre med en rejäl kulmage lätt flåsandes stapplade han fram med ett par stavar. När vi möttes på cykelbanan tryckte jag fram ett artigt Hej.
Farbrorn tittade lite undrande på mig men hälsade och pustade vidare med sina stavar.
Jag fortsatte med min jobbiga promenad och mitt super dåliga humör.

När jag gått ca 45 minuter och gått runt halva Rimbo möter jag en äldre herre gåendes med stavar. Denna gång när vi möts skiner han upp som en stor sol och hälsar glatt på mig. Vi hade båda gått runt Rimbo åt var sitt håll.
Denna lilla tjocka farbror med sina stavar och stod leende vände min dag. Jag vet inte varför men efter vårat andra möte rann allt av det dåliga humöret av mig och det vart en ganska trevlig promenad.  nu ska jag snart hämta Disa på dagis och det känns himla bra att humöret har vänt annars kunde det blivit en jobbig eftermiddag.

Idag har jag fått skäll…

Av madde. Han tycker att ja blivit för dålig på att skriva här. Och ja det har ja kanske. Mina dagar räcker lixom inte till. Jag skulle behöva minst 5 timmar till på varje dygn. Idag har det Berit en riktigt jävlig  dag då Disa i sin värst 3 års trots gapat och skrikit på mig och Anders hela dagen.  och vi skriker tillbaka. Inte aå trevligt. Rasmus har fått en rejäl torsk infektion och är inte överlycklig när det är medicin dax. Släng till lite magknip så har vi garanterat ett gall skrik. Så du kanske förstår att man inte får dagarna att räcka till åt bloggande. Dessutom har ja just nu fastnat lite för instagram och twitter.  det är riktigt roligt.
Men just nu fick jag en liten stund av lugn och ro. Disa har deckat efter allt skrikande. Så förhoppningsvis sover hon för kvällen. Rasmus har och slumrat till en stund. Så nu har jag knappat några rader så slipper madde bli arg. Och jag kan få belöna mig med en kopp kaffe. Så go kväll och ja återkommer så fort ja får tid och ork.