Konstant sjuk…

Ja här är det som vanligt. Sitter med 38 graders feber och hals ont. Det är 3 veckan nu. Har väl egentligen inte brytt mig så mycket om hur kroppen mår. Man tar ett par Alvedon och kör på i vardagen. Det blir bara så. Man försöker hitta rutin och rytm med Rasmus. Balansera det med energiska Disa och alla hushålls sysslor.  Anders har haft jätte mycket på jobbet och jobbar över nästan varje dag. Så då biter man ihop tar sin Alvedon och hoppas på att det går över.
Och så hade jag säkert kört på om det nu inte var så att lilla Rasmus har blivit smittad. Jag misstänker att vi har halsfluss så imorgon är det bara att sakta ner och ringa doktorn.

Förut idag när lille man låg och hostade och grinade riktigt skar det i hjärtat.
När Disa är sjuk så tröstar man och passar upp efter hennes önske mål. Men lille Rasmus kan ju inte tala om vad som är fel. Man känner sig så frustrerad när man inte riktigt vet vad som är fel.
Denna lilla Skit som alltid har nära till skratt har inte dragit på mungiporna alls idag. Han har mest sovit. Men nu på eftermiddagen etern han fått en Alvedon och feber började släppa så kom det där underbara leendet som värmer ända in i hjärte roten.

Ja,efter ett besök hos doktorn imorgon ska vi snart vara på fötter igen. Nu är det sov dax för min del. Så god natt.

doktorns order, ät godis.

jo, det är faktiskt sant. det är vad doktorn rekommenderade mig att göra. ät massa godis så kan du ju jobba.  då höll det på att slå slint i skallen på mig. men jag lugnade ner mig och förklarade för herr doktorn att jag kan ju inte äta godis pga min operation. äter jag godis mår jag ännu sämmre. för då skjuter blodsockret i höjden för att sen tvärr vända och dyka. doktorn svarade mhm, jaha. när tror du att du blir frisk?
på torsdag klockan 15:25!! inte f*n vet jag.
tårarna kom och jag kunde inte hålla min frustration innom mig. jag försökte ännu en gång förklara att jag knappt vågar gå ut. att jag har varit nära att svimma flera gånger. att jag inte vet hur jag ska få mitt socker att ligga stabilt. det spelar ju ingen roll hur jag äter det gör ju som det vill i alla fall. doktor svarde – det kanske blir bättre ju längre graviditeten fortgår. eller vad tror du?  hur ska jag kunna veta det. ja, jag önskar verkligen det. för det här är inge roligt alls. men hur ska jag kunna svara på hur jag kommer att må om en vecka eller 14 dagar??  jag blir så trött.
några dagar till fick jag papper på. han tyckte att vi skulle ta en vecka i taget i fall jag skulle bli frisk över natten.  jag tackade för det och gick.  ibland undrar jag om läkarna överhuvud taget öppnar en journal innan dom ropar in en ny passient. jag tycker bara jag upprepar samma frågor om och om igen men ingen verkar lyssna. eller så har dom inga svar.
*suck* ibland blir man bra frustrerad. nu är det bara att börja ladda om för torsdagens besök på spec mvc.
jag ska nog skriva ett nytt försvarstal den här gången.

jorden anropar Pernilla

något har hänt med mig. jag fungerar inte längre. mitt blodsocker åker fortfarand jojjo. doktorn tyckte att det var oroande och skulle skicka en remiss till spec mvc. sen har jag inte hört mer.
igår  gick jag till jobbet fast hela kroppen sa låtbli. men jag tänkte att det går nog över. till lunch var madde snäll och körde hem mig. jag slocknade på soffan och sov i flera timmar. efter det mår jag bara konstigt. det känns som om jag är på verkad av något. som om jag skulle vara hög. men verkligen inte på något som helst trevligt sätt. ena stunden fryser jag, nästa svettas jag. stunder känner jag mig nästan berusad nästa är jag glasklar i skallen. hjärtklappningar och yrsel om vart annat. nää det här är inge roligt alls. jag har ingen kontroll över mig själv. mitt i allt det här har min hjärn stängt av. den har verkligen slutat fungera. idag letade jag efter vitlöken. den hade jag lagt i köks skåpet bland skålar och vaser!?!
när jag skulle börja med middagen stod jag bra länge och försökte komma på vilken tid Disa och Anders skulle komma hem. jag kunde inte komma på vilket klockslag han hade sagt. för en person som mig som ska ha full koll på allt är det här otroligt frustrerande.  jag vet precis vad som ska lagas till middag hela veckan, vad som behövs handlas mm. nu känns det som jag inte ens kan svara på vad jag åt till middag idag.
*pust* jag hoppas verkligen doktorn ringer snart.

vad gör väl ett…

piller till. idag har jag varit hos farbror doktorn och fått ytterligare ett piller till samlingen. det här pillret ska få fart på magen eftersom 3 av dom andra sorterna jag äter får magen att stanna. undrar ja om det verkligen är hälsosamt men man får väl hoppas att doktorn vet bäst.
medans jag var hos doktorn fick disa härja uppe hos madde. det är ja tacksam för men ja börjar undra vad madde gör med ungarna där uppe. när jag hämtade disa var hon på strålande humör. när vi klev innanför dörren här hemma rasade ungen ihop i en skrikande hög på golvet. en hög som ja satte i sängen och förklarade att när hon skrikit klart får hon gärna hålla mig sällskap uti köket där jag lagar mat. sen lämnar jag den skrikande högen och börjar med middagen. efter ca 5 minuter hade disa tystnat men hon kom aldrig ut i köket så ja gick och kollade, ungen snarkade högt!! nej,nej,nej. hon får inte somna klockan 4 på efter middagen. jag försökte väcka disa i 15 minuter men det gick inte att få liv i henne. efter en timme gjorde anders ett försök och lyckades få liv i ungen…men det var inte goa glada disa som vaknade utan den där skrikande högen. hon ylade i 10 minuter sen somnade hon om.  helt slut. nu 3 timmar senare vaknar ungen!! ja men vad kul. snart sov dax för oss andra och hon är hur pigg som helst. det känns som om det här kan bli en lång natt.
imorgon är det dax att hostat klart och gå till jobbet igen. igentligen mår ja väl inte så där super bra men det är ju mycket bättre. så nu helen hoppas ja att jag får en bra runda imorgon kväll.  det ska bli skönt att börja kvällpasset klockan 16 istället för klockan 13 som ja alltid börjat förut.
nu ska ja försöka övertyga min dotter att det faktiskt är kväll och sov dax. ja tror inte hon kommer köpa det.
god natt på dig

en lång dag…

har det varit idag. Disa tyckte som vanligt att klockan 6 är en bra tid att gå upp, även om jag inte höll med så fick ja ge mig och dra mig upp. sen var det full fart och ja försökte hänga med. efter någon timme insåg jag att jag inte fått min energi tillbaka och att Disa har på tok förmycket.
efter lunch vart det wn promenad som var sjukt jobbig sen vart det ännu ett besök hos doktorn. ja är inte frisk än och fick lite hostmedicin. så nu kanske man kan få sova på nätterna. läkaren tog lite nya prover som inte såg helt ok ut men hon hoppades på att det ska bättra på sig, penicillin kuren är ju inte slut än. så hopp finns. efter MITT stick i fingret så fick Disa ett klistermärke. något hon roade sig med i väntan på doktorn. det var ju tur att hon fick den eftersom mamma var skit tråkig och vägrade släppa ur henne ur vagnen.