Söndagen passerat. Den har varit ännu längre än gårdagen. Anders har inte varit hemma på hela dagen. Disa har frågat ett par gånger om hennes pappa kommer hem något mer. Jag svarar – ja vet inte. Han kanske flyttar till garaget. Har har spenderat hela helgen där. Jag är ju inte överlycklig. Det är svårt att följa doktorn order på vila när man är ensam med en över aktiv blivande 3 åring. Men vi lever båda två och det börjar närma sig kvällen. Så det finns hopp om att vi båda får uppleva nästa vecka. (om hennes pappa får se den är en annan fråga) som tur va har ja ju madde och hennes tjejer nära till hands. Idag vart det fika och lekstund. Något som Disas verkligen behövde efter flera dagar med mig.
Efter lunch tog vi oss en välbehövlig promenad. Fast det var mulet och trist ute var det riktigt skönt att komma ut i luften. kände att jag gärna hade gått lite längre men kroppen hade fått den domen den klarade av. Om det blir fint imorgon ska jag ta mig en rejäl cykeltur.
Disa brukar hänga på vårat vardagsrums bord. Vilket jag brukar försöka stoppa. En vacker dag hänger hon på något bord som välter tänkte jag. Idag fick jag så jag teg. Hon hängde inte på bordet, utan låg på bordet tillsammans med sina två prinsess kompisar. Ja då blir man vara full i skratt. Jag tog ett kort och räddade min fruktskål sen fick dom hållas.
Pernillas space 